Innan rädslan hinner ta över helt trycker jag beslutsamt hälarna mot Star sidor. Om jag ska dö ska jag åtminstone gör det med hedern i behåll. Jag är helt enkelt tvungen att visa pappa att Star är en bra häst. Grästuvorna virvlar förbi under oss. Varv efter varv flänger vi runt i hagen. Tyglarna flaxar och jag klamrar mig fast i manen. Pappa förstår inte vad som pågår. För honom är en bra häst en snabb häst, och en bra ryttare är någonsom kansitta kvar i sadeln när det går fort. Vi visslar förbi grinden och där stor pappa och gaparav förvåning medan mama ser skräckslagen ut.
-Vad duktig du är Klara! ropar pappa förtjust och appöåderar.
-Vad tycker du om mitt hästköp nu då? frågar mamma och ser triumferande på honom.