Del två i trilogin tog lång tid för mig att läsa. Den var mer trevande än första delen, kanske inte lika sensationell och fullt ut konstig som del ett.
Vålander utgörs av färgpaletten Blue, Black, White, Green, Red, Gold, Brown. White lejer privatdetektiven Blue till att skugga Black. Blue får ett rum mitt emot Blacks hus hyrt till sig av sin arbetsgivare och den händelselösa övervakningen kan börja.
Bra. Mer filosofisk och mindre sensationell än del ett. Inget du ska läsa om koncentrationen sviker.