nästan ett kvarts sekel var Henrik och Konrád oskiljaktiga. Under barndomens inledde de en vänskap som kom att sträcka sig över ungdomens oskuldsfulla tid till vuxenlivets realiteter. Båda blev officerare, bara Henrik gifte sig, men deras gemenskap förblev obruten – tills Konrád plötsligt reste sin väg utan ett ord till avsked.
Det ska dröja fyrtioett år innan de återses. Hos Henrik har tiden stått stilla, han har konserverat det förflutna i väntan på att Konrád en dag ska återvända för att avtäcka de hemligheter han tog med sig Men trots att de så intensivt levt i sina minnen och att Henrik nästan fått tiden att upphöra, har de många åren fått både sorgen och vreden att klinga av. Vid gryningstimmen återstår bara kärleken till en kvinna vars minne härskar över dem båda.