Anteckningar från en liten Fiat

Kristoffer dör en alldeles för tidig död efter ett simpelt ormbett. Sex månader efter begravningen åker hans tre vänner till Polen för att uppfylla hans sista önskan: Att strö ut askan på 2000 meters höjd, på gränsen mellan Tjeckoslovakien och Polen, ett välbevakat militärområde dit ingen med någorlunda vett i skallen bör klättra upp. För att få ro måste Piotr, Leo och John se pulvret singla ned som ett segelflygplan mot Morskie Oko - det grönsvarta havsögat i djupet av dalen - platsen där Kristoffer upplevde sitt livs stora kärlek.
Hoptryckta i en av världens minsta bilar gör de unga männen en expedition in i ett land som pyr av nationell styrka, på väg att frigöra sig från kommunismens ok. Men det är också en resa in i kärleken: Kristoffers död ger de tre vännerna en snabbskjuts till ödmjukheten mot livet, den som normalt brukar dröja till pensionsåldern och kolonilotten innan den börjar blomma.
Zbigniew Kuklarz är tillbaka efter sin succédebut med en halsbrytande rolig men också underfundigberättelse om moral, tro, lojalitet och vänskap.

'''Hjälp jag heter Zbigniew' är en rolig och angelägen bok av en ny svensk författare som jag gärna återknyter kontakten med.''
Svenska Dagbladet

'''Hjälp jag heter Zbigniew' är i alla händelser en oemotståndlig liten bok, respektlös, levande, varm, rolig och skruvad. Det är helt enkelt omöjligt att inte charmas av Zbigniew Kuklarzs bångstyriga släktskröna''
Upsala Nya Tidning

Utdrag ur boken:
Vi lägger prydligt våra kläder på golvet framför våra fötter.Kalsonger behåller vi på. Alla utom Leo.
Han har tagit av sig dem!
"Säg åt din homopolare att ta på sig kallingarna" gnäggar vakterna högt så att det värker i öronen. Och Leo lyder dem lika snabbt som han rodnar från topp till tå. Han förstår inte hur sjuk nakenheten ser ut.
"Fråga varför han är omskuren", gnäggar de igen. Skrattet klingar ut och det blir tyst. Tills jag inser att de verkligen vill ha ett svar. Tror jag. Har aldrig varit så osäker förut.
"Han bara är det..." hör jag mig själv säga utan att de förstår varför jag gör det"... Det har inget med judendomen att göra"
DE förväntar sig inget svar. Alltså gnäggas det igen, vilket är bra. Positiv stämning är bra. Det kan leda till något positivt. Det kommer att bli bra. Jag ber yogagänget uppe på molnen att skicka ned ytterligare skrattsalvor till rummet, för det verkar som om vakternas humörsvängning skulle kunna bli vår räddning. Leo drar upp kalsongerna lite för högt, så att de nästan täcker naveln, vilket genast ökar vakternas puckade gnäggande.
Tack, heliga Maria.
Gnäggandet övergår till pojkaktigt fniss. " O Jezu Maria, jaki balwan" kvider chilienartypen och åkallar Guds son och hans mor för att de ska höra vilken snögubbe (dumskalle) Leo är som tagit av sig kalsongerna. Är alla svenskar lika körda?

Medelbetyg: 4 (1 röster)