Ojojoj, vad han sågar Sverige! Men vad är meningen med det? Det undgår mig.
Carl-Johan Vallgrens språk är rikt, och han använder det med stor träffsäkerhet (det gör han också i "Kärlekens vidunderliga historia). Och formen för "För herr Bachmanns broschyr" är ju fantastisk (det är skrivet som ett svar på en förfrågan från herr Bachamann om att beskriva sitt hemland), liksom titeln, jag gillar det. Var det inte för att influenserna till formen var så tydligt adopterad från Imre Kertesz´ "Kaddish för ett ofött barn", främst, men även hans "Fiasko", skulle jag kalla detta svenska verk genialt.
Men jag tycker ändå det är bra, men som sagt, jag begriper inte syftet. Eller är det självbiografiskt?