Det var med stor förväntan jag tog mig an tredje boken om Gunnar Barbarotti.Berättelsen om herr Roos har en banalt enkel intrig jämfört med de tidigare Barbarottiböckerna.Huvudpersonen är en tråkmåns med ett trist liv.Han bestämmer sig trots allt för att bryta upp,lämnar sitt tråkiga arbete och skaffar sig ett litet torp i skogen.Sedan börjar det ske nya bekantskaper,försvinnanden, Barbarotti kopplas in...etc. Här är samma roliga dialoger och personskildringar som man vant sig vid,men storyn går en bit på tomgång efter halva boken,om än slutet var lyckat i mitt tycke.Helt läsvärd i alla fall om man gillar författaren.
Det blir en svag fyra.

Betyg 4

Synd med Nesser. Så briljant ibland och så tråkig ibland. Det verkar som om han ger upp och bara skriver för att bli klar.
Och då blir han omständlig och upprepande; tillstånd som han också låter drabba sina figurer.
Så här låter det då (något förkortat):
"Jag vill tala med Waldermar Roos.
Waldemar?
Ja, Waldemar Roos.
Han har slutat.
Slutat?
Ja. slutat.
Nu förstår jag inte riktigt. Du säger att Waldemar Roos inte arbetar hos er längre?
Ja. det är vad jag säger."

Det verkar som om personerna i boken genomgående fattar sakta eller lider av ekolali - upprepningstvång.
Att temat med attraktion mellan gubbe och ung flicka är unken och luktar gubbsjuk önskedröm drar också ned betyget.

Men speciellt inledningkapitlen. Lysande, stor litteratur. Vilken känsla för den inre monologen. Vilken gestaltning av drömmen om ett torp.
Kanske Nesser skulle börja skriva noveller istället.

Betygen blir alltså 1 och 5. Men som helhet dras nivån ned av att 80% av boken ligger på 1 och slutbetyget kan därför inte bli mer än 2

Betyg 2

Herr Roos beskrivs lika tråkig som en möbel....
Nog är boken lite långsam och seg, bitvis lite tråkig men ändå så bra.
Måste ge Nesser en eloge som lyckas hålla läsaren i sitt grepp från första till sista sidan.

Betyg 4

Jag tycker om Nessers sätt att gestalta personer, de verkar så naturliga

Betyg 4

Detta är en bok om två personligheter: 60-årige herr Roos som är en riktig tråkmåns enligt sig själv och andra samt 20-åriga Anna som rymmer från ett behandlingshem för missbrukare.

Den första delen i boken där herr Roos revolterar i tysthet tilltalar mig väldigt mycket. När han och Anna sammanstrålar förloras lite av charmen även om jag inser att det är där den egentliga handlingen börjar.

Boken var lågmäld men oerhört väl berättad och på sina ställen var den rentav humoristisk.

Bra!

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Som vanligt med Nessers böcker är den stora behållningen porträtten av personerna i boken, deras filosoferande (med anstrykning av svart humor) och sättet att beskriva livets små futtigheter på. Denna bok tyckte jag tyvärr lämnade lite för lite utrymme för Barbarotti, men i övrigt bra. Betyg = 3.5, dvs inte lika bra som första boken i serien, men klart godkänd ändå.

Betyg 3

Ante Valdemar Roos 59 år får chansen att förverkliga sina drömmar.
I början går allt bra, men några händelser gör att det inte riktigt utvecklar sig som Ante Valdemar Roos hade tänkt sig från början.
Första halvan av boken är bra och intressant, sen spårar den ut lite, men slutet höjer nivån igen. Det är en mycket läsvärd bok.

Betyg 4

Den avslutande (?) romanen med Barbarotti som stjärnutredare håller inte riktigt samma klass som de två tidigare. För mig känns det främst så för att Barbarotti själv blivit mindre intressant, vad det kan bero på kan vara en spoiler så jag håller inne med det. Men visst - Nesser kämpar med att få honom intressant ändå genom att gipsa hans ben... men det funkar inte helt.
Precis som de två föregående romanerna i serien är halva romanen en grundlig bakgrund till själva kriminalfallet. Och i "Berättelse om herr Roos" är denna del, innan Barbarottis inträde, definitivt den bästa. Historien saggar betänkligt efter två trdejedelar och det är inte lika engagerande längre. Skildringen av polisernas arbete känns alltför bekant från övrig kriminlalitteratur. (Dessa invändningar har jag haft tidigare mot Nesser/Barbarotti.)

Betyg 3

Första halvan är en 5:a, minst. Varför framgår av kommentarerna ovan. Att ta ner tempot i en deckare så lågt och ändå vara läsvärd är imponerande. Men så är också Herr Roos inre monolog fullständigt genialisk.

Resten är en 2:a. När det börjar hända saker blir det lite parodiskt, smått osannolikt och inte så engagerande. Väljer att betrakta denna del som en lite skruvad "avslutningknorr" med glimten i ögat. Som kontrast till bilden av huvudpersonen i första delen är det faktiskt rätt småkul att avsluta med en hysterisk roadmovie-intrig.

Men som sagt, första delen är stor litteratur (i dess bästa betydelse)

Betyg 4

jag är löjligt förtjust i barbarotti, och dennes böcker.. denna blev inte sämre av den fina historien om valdemar och anna... annorlunda deckare men rekommenderas varmt!

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag brukar inte tycka om att läsa deckare och kriminalromaner. Men Håkan Nessers böcker skiljer sig från andra böcker i denna genre.
Berättelse om herr Roos är en spännande bok. Den är lågmäld och lite seg, men det är precis så den skall vara. Personbeskrivningarna är mycket bra. Betyget måste bli en stark fyra.

Betyg 4

Första delen definitivt en femma, men sedan sjönk det något… men Nesser håller stilen, gränsfall mellan 4:a och 5:a

Betyg 4

I mitt tycke den hittills bästa boken som handlar om Barbarotti. Mycket bra hela vägen, mycket humor, inte minst i de första kapitlen. En fantastiskt fin skildring av huvudpersonen Valdemar Roos. Mycket känslosam bitvis. Ingen nackdel att Barbarotti kommer in lite sent. Även bra att Eva Backamn får lite mer utrymme.

Betyg 4

Helt enkelt underbar! En mycket stark 4:a!

Betyg 4