"Ett reportage, en sång, en jävla massa presens", det är Bob Hanssons nya långdikt. Vi inbjuds att betrakta alla möjliga samtida företeelser i det speciella hanssonska ljuset, men vi får också några ledtrådar till författarens syn på sig själv. Det är en Bob vi inte känner igen, med en irrande blick utåt mot andra människor, delvis tömd på energi och språkligt nyskapande.
Här är vi är enligt författaren ett försök att skriva dikt så enkelt det bara går.
"Om du tänker att vem som helst skulle kunna skriva en sån här dikt kan jag bara svara gudskelov...".