Lennart Hylands liv skulle vara fascinerande att få ta del av om det så bara var en framgångssaga utan mörk baksida. Men i denna (enda?) biografi över mediemannen framgår med tydlighet att att allt inte alltid var "en dans på rosor", vare sig för honom eller hans fru, som står som författare till biografin. Han led av en accelererande alkoholism och hon var manodepressiv. Och "ingen" visste.
Visst blir man tagen av biografin - och jag minns och förstår rabaldret den orsakade när den kom ut för 14 år sedan. Men ändå blir det bara en skrapning på ytan. Både vad det gäller Hylands karriär och hans privatliv. Jag vill veta mer. Vad hände på alla hans reportageresor? Han hade ju kolleger med sig, sportjournalister som fortfarande är i livet. De kunde intervjuas. Och även hans alkoholism beskrivs väldigt summariskt, trots att Tuss Hyland i förordet "varnar" oss läsare och säger att hon skall ge ett sant porträtt och inte undanhålla något. Men det gör hon, om än kanske omedvetet. Vad betyder tex "tre dagar absitinens. Outhärdligt."?
Trots det läsvärt. Ulf Nilson - även om jag inte gillar hans självgoda nylle - har åstadkommit en lättläst text som ändå inte känns alltför banal.