En ganska banal historia om en ung kvinna med struligt leverne runt typiska rebellwannabees som knarkar, försöker vara hedonistiska och chockerande. Mycket samma gamla historia som man hört så många gånger innan om musiker, skådespelare, målare o.s.v. Typiska sökare av uppmärksamhet.
Och tyvärr är kontrasten mellan den kärleksfulle, känslige, men impotente deprimerade kineskiske konstnärspojkvännen och den energiske och virile tysken inte engagerande och känns som ett ganska uttjatat grepp. Man varken förvånas eller bekymras särskilt mycket över att Coco söker att få en hel kärleksrelation på annat håll. Och självklart fungerar det lika lite här som i riktiga livet.
Det mest fascinerande är författarens återkommande till jämförelsen mellan Shanghai, som hon är mycket stolt över, och väst. En underlägsenhetskänsla dyker upp med jämna mellanrum i kommentarer som "västerländska män söker kvinnor ifrån öst, men inga kvinnor från väst söker män här". Det är här och i hennes beskrivningar av sitt känsloliv som den poetiska ådran blommar ut och boken förnöjer.