En roman som utspelar sig i en inte alltför avlägsen famtid i en värld som utsatts för en odefinierad katastrof, nästan alla har dött, planeten är halvt förstöd omgiven av ett moln av aska. I denna postapokalyptiska omgivning söker sig far och son söderut, från kyla och undergång, mot värme och räddning.
McCarthy övertygar läsaren om att det är ett helvete dessa människor lever i. Och visst får man en känsla av att vara med dessa huvudpersoner i deras jakt efter värme, trygghet och föda. Men jag har lite svårt att få till poängen. Varför skriver han om detta? Till på köpet känns karaktärerna ganska stereotypiska (åtminstone fadern), och sällan blir man överraskad.

Betyg 4

Jag gillar idén och jag gillar miljöbeskrivningarna. Däremot är dialogerna dåliga och "the boy" är en fruktansvärt irriterande karaktär. Han sa "im scared" och "okey" så många gånger att jag hoppades att han skulle trilla av pinn. "the Man" var iallafall ganska sympatisk men hans dialoger var ju inte mycket bättre dem. Undrar hur många gånger han sa "Its Okey"

Folk brukar ju envist hävda att man ska läsa böcker på orginalspråk, men denna tycker jag ni ska läsa på svenska istället. Kanske har översättaren misslyckats med att få Mccartys dialoger så dåliga som dom är på orginalspråket.


För det mesta är det dock en ganska intressant bok. Kort men trevlig läsning. Värd att låna eller köpa på pocket.

Betyg 3