Roman vilken till karaktären är i det närmsta primitivt skriven om man jämför med de stora 1800-talsrealiseternas pampiga verk. Pråmdragarna bär dock samtidigt en äkthetens prägel som kommer en att glömma de rent formenliga bristerna. Läsaren ges av läsningen en genuin känsla av att man här möter sanningen om den ryska landsbygden och bönderna från det ryska imperiets utkanter. Det är inte Tolstojs eller Gogols visa bönder från Centralrysslands björkomsusade ängar. Nej, i Pråmdragarna möter vi okunniga, vidskepliga och halvvilda människor som lever som djur i smuts, köld och elände och för vilka döden är en alldaglig företeelse. Pråmdragarna är därigenom en realistisk berättelse som i sin nakna enkelhet inte undgår att sätta djupa intryck, och som samtidigt ger oss en ovanligt levande bild av några folkgruppers liv i det tsaristiska imperiets utkanter kring 1800-talets mitt.