Ju mer jag läste, desto mer irriterad blev jag tills jag slutligen kom på varför - riktigt tröttsamt språk i denna uppföljare till den mer intressanta "Midvinterblod". Meningarna känns som brottstycken, flera meningar i följd med bara ett ord i, meningar som saknar bärande satsdelar som predikat osv gör att detta känns som ett språkligt, stilistiskt experiment och emellanåt mer för tankarna till böcker som "Ett öga rött" med den skillnaden att denna handling inte utspelar sig i något "förortsgetto" och därför känns helt malplacerat för en handling som uspelar sig på polisstation i Linköping med omnejd. Känns som att hamna i en isvak, språkligt sett, efter att precis ha avslutat Stäppvargen. Tyvärr kommer denna bok inte att bli färdigläst av detta skäl...