Av Bengt Ohlsson har jag tidigare läst Gregorius, en bra bok, där författaren kommer huvudpersonen väldigt nära. I "Hennes mjukaste röst", så tar författaren ett ordentligt tag och vi kommer så nära huvudpersonen att den nästan inte syns. Vi lever inne i "Karens" själ och får uppleva hela boken innifrån henne. Ibland är det svårt att hålla reda på om boken behandlar nutid, eller en händelse, som inträffade för länge sedan. Känslor och händelser skiftar väldigt fort i boken. Efter all trauma för Karen i början av boken, så hittar hon efter hand sitt liv igen, och boken avlsutas i ett positivt "skimmer".