Någonstans märks det att Dick Harrison mest är van att skriva facklitteratur, för så värst bra berättad är inte den här boken. Personbeskrivningarna är inte så ingående, miljöerna får man inte veta så mycket om och ibland är det långt mellan talstrecken - det mesta av vad som sägs beskrivs alltså bara. Dessutom har Harrison en tendens att bygga upp en händelse i boken som skall komma att ske för att direkt i nästa kapitel ha låtet det skett utan att man som läsare fick vara med om det, vilket kan upplevas som ett antiklimax.
Med det sagt finner jag ändå Ofärd vara relativt läsvärd. Den handlar mycket om släktfejder och våld mellan människor och folkslag, men då den är baserad på historiska fakta så blir boken ändå intressant för den historiskt intresserade även om våldet inte tilltalar en. Handlingen utspelar sig ju på 600-talet i Europa och det är en tid som man inte läser så mycket om i skolan, varvid den här boken ändå fyller en viss funktion. Jag gillar den även om den har sina fläckar och på intet sätt är någon skönlitterär guldklimp, åtminstone inte i mina ögon.