Detta är en mycket besynnerlig bok. Författaren har ett bra språk och skriver underhållande, men innehållsmässigt gränsar boken till kiosklitteratur. Jag förstår inte berömmet som har öst över boken!
Boken handlar om en författarens assistent Lucy, och i början av boken ondgör Lucy sig om hur författaren ständigt förbättrar verkligheten. När han åker till Italien, skriver han en roman om ett alter ego som charmar alla italienare omkring sig, fast i själva verket är italienarna knappast intresserade av den där torrbocken till författaren. Men nu åker Lucy själv till Italien, och Lucy är en inskränkt pryd som aldrig har en originell tanke, och gissa vad som händer i boken? Jo, alla italienare faller pladdask för henne. Men Valerie Martin verkar inte se den här parallellen, utan skriver friskt på.
Man ska kanske vara tråkig, inskränkt pryd amerikanska för att verkligen kunna leva sig in i boken. Den får ändå en trea, eftersom författaren skriver så pass fackmässigt och den är ändå rätt roande i all sin melodramatik.

Betyg 3