Det är lätt att förstå varför Krig och fred blivit så populär världen över, och den är fortfarande en stor läsupplevelse, inte bara till omfånget. Det väldiga persongalleriet är gripande och spännande beskrivet, och det är påfallande hur alla huvudpersonerna utvecklas och förändras av händelserna och sina erfarenheter.
Samtidigt som Tolstojs kritik mot kriget och hans avslöjande beskrivning av den ryska aristokratin framstår som mycket sympatisk, så känns det ibland i beskrivningen av kriget som om han framför allt vill argumentera kring sin egen historiebeskrivning. Och även om mycket av vad han skriver i dessa frågor verkar rätt och rimligt så känns det som om annat är omöjligt åtminstone för en nutida läsare att ta ställning till. Och ibland blir det faktiskt lite långrandigt. Det är egentligen de enda skälen till att jag inte riktigt vill ge boken allra högsta betyg.