I Huxleys värld existerar ingen annan riktpunkt än det biologiska livet självt, ingen strävan efter andra mål än lycka och stabilitet, vilka uppnås genom njutning och konsumtion. I ”Du sköna nya värld” finns heller inga kritiker, ingen opposition eftersom merparten av de kolande människorna betingats till att sakna kritiskt och reflekterande tänkande. En företeelse som är unik om man jämför boken med många andra framtidsskildringar är att euforin framställs som samhällets riktlinje. I exempelvis George Orwells ”1984” existerar ingen reell lyckliga trots att lyckan är föreskriven av staten. I Orwells ”Oceanien” härskar istället det materiella förfallet och tristessen, och det undertryckta missnöjet. Och huvudpersonen är olycklig därför att han fortfarande kan föreställa sig lycka, därför att han fortfarande vet vad kärlek är, och vad det är att vara en fri och fritt tänkande människa. I Huxleys värld, däremot, är alla lyckliga eftersom de programmerats till att vara det.

Romanen är trots sin ålder mycket aktuell då många av dess underliggande drag ligger latenta i vårt ”civiliserade” västerländska samhälle; Biologiseringen av människan, kulten av ungdom och fysisk perfektion, instrumentaliseringen av döden, tillbedjan av konsumtion och tillväxt samt utbredningen av sensorisk stimulans och industrialiserad andefattig underhållning. Det som jag framförallt saknar i ”Du Sköna Nya Värld” är förekomsten av historiska samband; historien om detta samhälles tillkomst. Just bristen på en trovärdig förklaring till detta framtidssamhälles tillblivelse gör att hela berättelsen tappar i trovärdighet - vilket är förödande för en framtidsskildring. En mängd centrala företeelser förklaras inte heller eller är direkt motsägelsefulla. Romanen är annars förvånansvärt aktuell beträffande de rent tekniska beskrivningarna, och det märks knappast att boken har omkring 70 år på nacken. Språkuppbyggnaden med en ibland säregen dialogform är på sina håll högst innovativ och miljöskildringarna är ofta expressiva. Mitt slutomdöme om ”Du Sköna Nya Värld” är att det är en lättläst och mycket tänkvärd modern klassiker som dock har en del anstötliga brister.

Betyg 3

Du sköna nya värld - framtiden, där ingen är sjuk, blir gammal eller har några handikapp. Föräldrar finns inte. Barn klonas och formas att passa in i den nya världen. Det finns inga krig, inga strider och ingen konkurrens. Men det finns heller ingen kultur, passion eller religion. ....Ingen är olycklig - och om någon skulle bli - finns alltid soma, drogen utan några biverkningar......

Den främsta formen av teologisk etik idag är utilitarismen (av latin utilitas som betyder nytta). Dess innebörd är att den handliing är etisk rätt som, jämfört med alla andra handlingsalternativ, medför det största överskottet av eftersträvade värden. Enkelt uttryckt, den handling är rätt som leder till så stort överskott av lycka över lidande som möjligt. Detta har ajg utgått från.....

När jag läser vad Göran Rosenberg skrivit i förordet till denna bok :"Länge tävlade Aldous Huxleys sköna nya värld med George Orwells 1984 om vilken framtid som skrämde mest, men den tävlingen är numera avgjord. Den bok vi fortfarande läser med en rysning är Huxleys, inte Orwells.", blir jag kluven. Jag, personligen upplever nämligen inte Huxleys värld som något fruktansvärt, utan tvärtom. I Huxleys värld har människan av idag medvetet förändrats för att hon nästan lyckats förstöra världen. Många av hennes egenskaper har tagits bort för att skapa ett så stabilt samhälle som möjligt. Det stora antalet människor i Huxleys bok är faktiskt lyckliga, de har formgivits för ett visst liv och fostrats att älska det livet och inte trängta något annat. Individualiteten har fått ge vika för gemenskapen. Här kan man kanske hävda att hennes lycka inte är sann lycka, utan endast fiktion, en skapad lycka. Men är det skillnad på lycka och lycka?
Antingen kan man som idealist hävda sin rätt att vara människa - "att få känna", eller så kan man se Huxleys samhälle som det beskrivs, ett samhälle där de flesta människor är lyckliga och nöjda med sina liv.

Boken är alltså intressant, men knappast någon av de bästa böcker jag läst.

Betyg 3

Den här typen av böcker är framför allt intressant genom sitt budskap, snarare än genom handling eller personteckning, och det som irriterar mig mest är den ärkekonservativa ideologi som underbygger hela Huxleys dystopi. Andra böcker i genren brukar framför allt rikta in sig på förlusten av individuell frihet, men det som verkar bekymra Huxley mest är saker som religion, monogama parförhållanden och klassisk kultur. Att prioritera de obildade massornas välstånd har han inte mycket till övers för. Visst är det hela formulerat på ett sådant sätt att det verkar handla om en förtryckande stat, men för mig är det uppenbart att udden är riktad mot urholkandet av de traditionella värdena när Huxley t.ex. skriver om en stat som tvingar medborgarna att vara sexuellt promiskuösa eller ta droger för att bli lyckliga. Det finns ingen auktoritär stat i världen som har drivit en sådan politik, så det är knappast ett skrämmande framtidsscenario.

(Det har förresten blivit något tekniskt fel som gör att det ser ut som den här texten är skriven 8/4, när den faktiskt är från 4/8.)

Betyg 2

Jag tycker Du sköna nya värld är ett stort samhällskritiskt verk, som absolut borde läsas och, ännu viktigare, diskuteras. (Se mitt inlägg i Bokdiskussion).

Boken är oerhört aktuell trots sin ålder. Även om jag måste medge att slutet blir något svartvitt ger jag pga de stora frågorna den här boken fulla poäng.

Betyg 5

Det är intressant i sig, tycker jag, att Huxley har lyckats skriva en framtidsroman på 1930-talet som fortfarande läses och diskuteras.
Men visst kan man komma med invändningar. Hur kommer det sig att när "alla" är så lyckliga i denna framtidsversion av Jorden, huvudpersonen trots det känner att "allt inte står rätt till"? Han tänker ju alltför mycket som vi läsare gör när vi tar in Huxleys framtidsscenario.
Det känns inte trovärdigt.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag älskar ju dystopier, men den här blev lite för invecklat teknisk och tråkig..

Betyg 2

En svart dystropi om konsumtionssamhället.

Betyg 5

Intressant att läsa, blev lite nedstämd efteråt. Det är inte någon positiv framtidsbild Huxley skapar. Är lite torr emellanåt, saklig men det gick att läsa. Han har utan tvekan skrivit böcker jag uppskattat mer, till exempel 20-tals romanen Point counter point.

Betyg 3

Du sköna nya värld är en utav många dystopier som blivit skrivna, men försvinner den i mängden?

Svaret är nej! Fastän 1984 är bland de bättre dystopierna klarar sig Huxleys dystopiska värld. 1984 fascinerar oss fortfarande, fastän vi vet att det inte kan hända. Men Huxley får oss att skratta och samtidigt fasa. Hela den tekniska utveckling som sker i dagens samhälle kan faktiskt vara vår individualisms slut...

Jag gillar verkligen dystopier och den här är bra, men... som många andra påpekar är den för teknisk, speciellt första kapitlet som är viktigt för att senare förstå mer detaljerad information.

Språket är fantastiskt, men humorn i boken är lite väl stor. Humorn får en att tro att det är bara strunt.

Men som slutbetyg får den en trea.

Betyg 3

Det är svårt att inte bli häpen över denna nästan profetiska roman, och lika svårt att inte känna igen mycket av dess innehåll - skrivet på trettiotalet - i dagens samhälle. T.ex. är alla människor predestinerade, det är alltså bestämt vad de ska ägna sina liv åt innan de ens finns till. På samma vis finns en allmän trend i utbildningssystemet att sära på hjärn- och kroppsarbete. Alliansen har påskyndat denna allmänna utveckling genom sin reformerade gymnasieskola, där vissa slussas in snabbt i praktik och mister behörighet till högskola, medan andra görs redo för sina universitetsutbildningar.

Positivitetsideologin och lyckodrogen soma är också svår att undgå i vår samtid. På arbetsplatser uppmanas anställda att tänka positivt, chefer uppmanas ge sina anställda mycket beröm då detta är minst lika effektivt som en faktisk löneförhöjning. TV-underhållningen, tidningarna och självhjälpsböckerna uppmanar oss att tänka positivt, vara glada över vår lott och ignorera allt vi är missnöjda med. Samtidigt ökar depressioner lavinartat, och utskrivningen av antidepressiva. Det om något är en skrämmande lik detalj, i och med att antidepressiva mediciner som vi känner till dem idag inte fanns på trettiotalet. I en intervju sade Huxley angående revolutioner, att man historiskt sett endast kunnat ändra människan genom att ändra hennes miljö. Med soma, eller dagens antidepressiva mediciner, är det möjligt att ändra människan direkt biologiskt, utan att förändra miljön i vilken hon vistas. Frågan som följt med mig längst efter jag läste Du sköna nya värld är: Ska man verkligen vara glad, när man borde vara olycklig? Och borde man bara ändra på sig själv, eller på miljön som har gjort en olycklig?

I en färsk nyöversättning till svenska skriver Huxley i förordet om att han bara erbjuder två dörrar i sin roman: den sköna nya världens masspsykotiska lyckorus i konsumtionssamhället, eller vildarnas hårda kamp för överlevnad och primitiva leverne. Huvudrollens tvivel övergår i korruption, och vilden, som är den kritiska rösten, går under hellre än att låta sig korrumperas. Det är kort och gott ett pessimistiskt porträtt, en dystopi. Därför vill jag rekommendera Huxleys [utopiska] roman, Ön (eng. Island) från 1962 som ett komplement till Du sköna nya värld, där han erbjuder en tredje dörr som vi kan sträva efter att finna idag.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)