Den här boken var bättre än vad jag hade förväntat mig, mycket bättre. Den handlar om kvinnors kamp för ett drägligt liv, fast oftast handlar kampen bara om att få ihop tillräckligt med pengar till brödfödan.
Den skärning som finns mellan stad och land är bra gjord, speciellt som man får se att samma problem bland de fattiga existerar på båda ställena, i många böcker tecknas landet gärna som en idyll om man jämför med staden, men Moa lyckas plocka fram de båda ställens särarter och svårigheter samt likheter.
Vi får också möta två kvinnor som är lika varandra men ändå totalt olika. Ellen ville se om sitt och sina barn, hon är mer lokal medan Sally skriker och fläktar och är politisk, mer "global" kanske man skulle kunna säga, de båda är som landsbygden och staden - lika fast olika.
Så har vi en blid av kvinnan som är ny. Kvinnan kläds av och hon visas för vad hon är – ”en mänsklig runsten”. Fin, fin bok som man lätt tar sig igenom.