Bakbunden och med tejp för mun och ögon vaknar Ingrid upp i bagageluckan. På en bil. Det enda hon uppfattar där i mörkret är att föraren spelar Elton John på cd-spelaren.
Otroligt nog lyckas hon fly!
Ingrid Levin-Hill kommer ganska bra överens med sina föräldrar, och hon vet att de litar på henne. Därför är det extra knäckande att inte ens de tror på henne när hon berätter att någon försökt kidnappa henne!
Utdrag ur boken:
Ingrid kom tillbaka till en fasansfull värld. Det var nästan ingen värld, för det var alldeles svart. Var det för att hon blundade? Hon försökte öppna ögonen, men det gick inte. Någonting höll dem stängda. Skräcken växte inom henne, som en gräslig blomma som tog överhanden. Hon försökte skrika, men kunde inte ens öppna munnen. Den hölls också stängd av någonting. Allting var hoptejpat. Hon kunde inte andas. Ingen luft, ingen luft alls. Ingrid kastade sig av och an. Hon skulle dö. Dö? Hon var tretton år. *Snälla, låt mig inte dö.*