När man förlorar dem man älskar, hur tar man sig igenom det svåra? Malin skrev dagbok för att klara av att leva vidare. Det blev till slut en bok.
Malin förlorade sin man, två av sina tre barn och tre nära vänner i flodvågskatastrofen i Thailand. Hon beskriver hur flodvågen slukade dem och kaoset efteråt och sedan tiden hemma som var fylld av smärta, och att hon bara levde för att Axel levde. Det svåraste är att ta sig igenom det första året. Men också om hur det sedan vänder och att hon och Axel kan fortsätta leva.
Malin har ett stort kontaktnät och alla ställer upp för dem, hon har även stor hjälp av prästen Louise som finns till hands när hon behöver stöd. Louise säger på begravningarna, ” kom ihåg att livet inte är i morgon, utan livet består av alla dessa nu som staplas på varandra”.
En mindfullnesskurs ger Malin verktyg att uppleva nuet så som det är och lära sig att leva här och nu. Hon får kraft genom yoga och meditation. Malin skriver: Det är inte lätt att acceptera deras död, men trots min smärta känner jag att verktygen som kursen har gett mig fungerar och att de lättar trycket över bröstet något.
Allt är väldigt bra beskrivet och man känner verkligen hennes smärta och frustration. Berättelsen visar också på att människor sörjer olika och i olika skeden, det kan bli så att man kommer i otakt.
Fast det är en sorglig bok att läsa så känner man att det finns ett hopp och att livet kan fortsätta att levas på ett annat vis.
Boken inleds med ett vackert citat av profeten Khalil Gibran
”När ni är sorgsna, blicka in i era hjärtan, och ni skall se att ni i verkligheten gråter över det som en gång beredde er glädje”.