Föreställningar om ett okomplicerat liv med en man

Susanne bor tillsammans med sin man Kim i en lägenhet. Medan Susanne går till jobbet på sjukhuset för att städa, laga och servera mat, sitter Kim hemma och skriver på en roman. Först trivs hon på jobbet, sedan säger hon upp sig och börjar städa svart hemma i olika fina våningar. Sent på hösten ber Susannes före detta arbetskamrat Ester att få flytta in hos dem - tillfälligt. Hon är höggravid, efter tre missfall, och står just nu inte ut hemma hos sin man. När Susanne går iväg och städar, stannar Ester hemma och vilar sig, och Kim försöker få inspiration att fortsätta skriva på romanen.

Det finns tre saker som Susanne brukar fantisera om, utan att säga det till någon, och som alltid ger henne tröst. Det första är fantasier om ett okomplicerat liv med en man. Eller som det står i romanen:

"Det ena var tanken på ett liv med en man hon en gång hade känt. Det var ett okomplicerat och konkret liv. De skulle ha ägnat sin tid åt beröringar, utflykter och shopping. De skulle ha gått till jobbet och haft barn. Det skulle inte ha varit ett brott att fantisera om familjefester eller en ny lampa över matbordet. De skulle ha haft vänner som kom på besök varje helg ...".

Det andra Susanne, i all tysthet, brukar fundera kring är att hon skriver Kims nekrolog och sedan håller ett storslaget tal på hans begravning.

Det tredje som Susanne emellanåt föreställer sig som tröst, är lägenhetens inredning - om hon hade bott där ensam.

Översättning: Ninni Holmqvist

Medelbetyg: 4 (1 röster)