Författaren till "Tjacket" tillhör en av beatförfattarna och var god vän med Jack Kerotjac. "Tjacket" kom ut 1959 men det var först med "Den nakna lunchen" som Burroughs gjorde sig ett namn och rykte (ett mindre gott sådant, bör sägas). "Tjacket" handlar helt enkelt om hur tjacket genomgående styr huvudpersonens liv. Knarket och den knarkandes värld utforskas på ett kallt och synnerligen obehagligt sätt.
Det mest utmärkande för denna historia är dess kyla och distans. Även om det finns en mänsklig huvudperson är han bara bifigur till bokens egentliga huvudrollsinnehavare - knarket. Jag gillar det perspektiv som författaren tvingar läsaren att ta. Berättelsen blir aldrig sentimental och heller aldrig en moralisering (ens när huvudpersonen pläderar om hur ofarligt gräs är). Tyvärr gjorde "Tjacket" inte något starkt intryck på mig. Boken är välskriven, men den fångar mig sällan. Därför får den bara en trea i betyg.