Olle Högstrands Skulden måste vara en av de första riktiga svenska spionthrillerna. I ett "typiskt" 70-talslandskap rör sig sovjetiska spioner och svenska förrädare i en alltmer hoprörd soppa, med svenska SÄPO i hälarna. Boken ligger långt ifrån Ludlum och Forsyth men har många poänger.

Daniel Strand är journalist i Stockholm. Han har köpt på sig ett alltför dyrt radhus (det gick redan på 70-talet), och är i starkt behov av pengar. Genom sitt krigsplacering på det psykologiska försvaret kommer han i kontakt med hemliga handlingar. Han beslutar sig för att stjäla dem och sälja till främmande makt.

Bokens största poäng är att de inblandade såväl svenskar som ryssar skildras som människor, inte som vare sig onda genier eller övermänniskor. En viss tafflighet präglar de flesta personerna i boken. Och det mest störande är huvudpersonen, Daniel Strand. Han börjar spionera helt för personlig vinning, och helt utan någon form av övertygelse. De egenskaperna känns mycket troliga. Allteftersom spioneriet fortsätter får han mer och mer bekräftelse och börjar mer och mer gotta sig i sin egen förträfflighet. Pengarna blir allt och familjen hamnar alltmer i skymundan. Han är ett svin, och omöjlig att ha någon sympati för.

För att vara en thriller är tempot behagligt neddraget och det finns en viss eftertänksamhet över språket. Sammantaget gör detta Skulden till en angenäm läsupplevelse om en tid som känns väl så avlägsen som karolinernas...

Betyg 3