Det tråkigaste med Bukowski är att hans romaner ofta är samma, det är bara olika kvinnor, jobb och utspelas under olika tider. I Factotum möter vi en ung Chinaski, i fytiotalets Amerika, en slags ”road movie” bok, den evige vagabonden. Men trotts detta älskar jag honom, han skriver på ett mycket enkelt sett, ofta läser man ut hans böcker fort, under tiden man läser honom bygger man upp en slags hatkärlek till honom, man lär sig verkligen vem Chinaski (Bukowski) var genom att läsa hans böcker

Betyg 5

Jag läste en trave av hans romaner för ett antal år sen. Antagligen var alla ungefär likadana, för jag minns ingen speciell. Men gillade dom, trots att dom egentligen bara handlar om hur mycket hans alter ego knullar - sån läsning brukar vara synnerligen tråkig (ungefär typ taxeringskalendern). Men det var skrivet med ett gott humör och flyt inte bara i pennan.

Betyg 4

Bukowski skriver om sitt eget liv. Han är en lösdrivare, och egentligen händer inget uppseendeväckande i boken över huvud taget. Trots det lyckas han skriva på ett sånt sätt att det är mycket underhållande att läsa.

Har läst ett par av Bukowskis böcker, det här var den första jag läste och tycker fortfarande att det var den bästa.

Betyg 5

Bukowski, Bukowski, vad ska vi ta oss till med dig!

Bukowskis alter ego Chinaski är ett hopplöst fall, ett fyllo, slödder, pack och stolle som lever sitt liv på sitt alldeles eget sätt. Inget biter på denne egensinniga luffare, och det är det som är det sköna. I en värld där prestation, mål och status tecknar en människas duglighet, korkar Chinaski upp en bira, sätter sig en bit bort, lägger en spya och tittar slött på alla människor som orkar. Chinaski orkar inte, eller snarare, han vill inte ingå i det samhälle som slänger sin enfärgade pensel över oss.

Det är fascinerande, och vi alla har väl undrat hur det är att leva precis som vi vill, göra det som faller oss in, kanske ta ett tåg med en spottstyver på fickan, kliva av någonstans vart som helst och kröka ner oss för ett slag, fly räkningar, prestationshysteriska chefer och hela den präktiga världen. Kanske vill vi testa en hora, bara för en gång, eller slå någon på truten, bara för att få veta hur det känns. För Chinaski är allt detta vardag, och det är denna udda vardag vi får följa med i.

Sida vid sida med Chinaski får vi titta in på alkisfester, supa på sjabbiga krogar, vakna nerskiten utan minne i en säng på ett hotell. Det här är befriande litteratur. För hur präktiga vi än är så tror jag att ändå att vi behöver dessa svin som berättar för oss hur det är att leva på ytterkanterna. Vi behöver dessa avvikare, så vi kan slänga ett öga på hur de har det, lite då och då, för att vi ska kunna känna oss tillfreds med våra egna liv, de inrutade, präktiga och kanske tråkiga. Chinaski är en antihjälte. Heder åt honom.

Hur betuttad man än är i Bukowskis alster, så måste man ändå tillstå att det inte är någon högtstående litterär prestation som han utövar i sina böcker. Han skriver inte dåligt, men heller inte mästerligt. Det gör detsamma egentligen, för hans styrka ligger i det berättade.

Denna bok hamnar mittemellan bra och mycket bra, en 3,5:a egentligen, men det går ju inte.

Betyg 4

Han skriver som det är utan att dölja något. Lysande.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Den här får två supar och en skål.

Betyg 3