Det blonda hårets historia började i antikens Grekland med kärlekens och fruktbarhetens gudinna Afrodite, vars gyllenblonda hår hade en sådan sexuell dragningsskraft att hon fått hela eftervärlden att ta efter.
I Blondiner berättar Joanna Pitman hur varje tid har sett på det blonda håret och bundit samman det med sin samtid. Blont hår sågs som ett hot på medeltiden, blev till mani under renässansen, blandades med skräck och trolldomskraft på 1800-talet, utövades som ideologi på 1930-talet och sågs som en tydlig sexuell invit på 1950-talet.
Joanna Pitman har tagit ett helhetsgrepp om blondinerna som kulturhistoriskt fenomen. Hennes bok är ett pionjärarbete! Blont hår har tidigare helt ignorerats som kulturkraft, trots sin tunga symbolik. Pitmans teori om varför blont hår blivit så attraktivt är att vi omedvetet förknippar blondheten med ungdom, och att blondhet förknippas med ungdomlig fruktbarhet. Hennes slutsats är att blont hår till och med är en del av en evolutionär anpassning för att locka till sig en hane.
Inför arbetet med sin bok gjorde författarinnan en ministudie och lät bleka sitt hår för att studera bemötandet hos sin omgivning. Effekten var tydlig: hon fick snabbare service i butiker, hennes vänner tyckte hon såg yngre ut, främlingar log åt henne.
Pitman gör många berikande och intressanta nedslag i kulturhistorien med sin udda angreppsvinkel. Genom att ta blondinerna som ledstjärna presenterar hon en hel kulturhistorisk odyssé.