Dotter till en dotter var den mest sega och tråkiga bok som jag någonsin gett mig in på... tyckte jag. Den första halvan var mest en ända stor gäspning, men jag försökte inte äns tycka om den heller.
Jag avskydde Eva-Maries fega karaktär och boken började bli bra först när hon insåg det själv.
Från mitten och ända in till de sista sidorna kände jag mig rastlös och började längta efter boken och det hela slutade med en sträckläsning i hängmattan.
När jag tänker efter var den rakt igenom bra, i början får man bara stå ut med att den är trög, för slutet kommer och det är väldigt läsvärt.

Betyg 4

Eva-Marie och hennes rädsla för konflikter speglar den verklighet som många av hennes medsystrar också har. Berättelsen om Eva-Marie känns ganska tam i början där hon är rädd för att säga ifrån och finner sig i ganska mycket. Sen tar romanen lite mer fart och sjuder mer i och med att Eva-Marie tar ett beslut vilket gör att hon vågar säga ifrån.

Betyg 3