Flera manliga vänner sa att den här boken är såå rolig, den måste Du läsa. Jag lät mig övertalas. Jag säger: nåt tråkigare får man leta efter.

En stämningsfull historia - med en annorlunda vinkel - om avfolkningsbygden i Norrland. Lindgren vill (tror jag) visa att det kanske inte var alltför viktigt med väckelserörelsen, utan att livet har gått sin gilla gång vare sig man varit troende eller inte.
Romanens styrka ligger i stämningen, en långsam avslappnad attityd som sprider sig genom (den fåtaliga kvarvarande) ortsbefolkningen.

En småtrevlig roman som ändå sätter ett finger på något nytt. Stark trea.

Betyg 3

Först som sist: Det är inte alla som gillar Torgny Lindgren, men o m man gör det är Norrlands akvavit en lika stor njutning som hans tidigare böcker. Den är ju en fristående fortsättning på Pölsan och Dorés bibel, men egentligen på alla hans tidigare västerbottniska böcker.

Helst ska man läsa den högt för sig själv, l å n g s a m t... Ett tips är att låna Lindgrens böcker som cd-bok på närmaste bibliotek. Han läser nämligen själv. Först då går det upp för en hur de ska läsas, och sedan kan man alltid i sitt inre höra hans röst, vilken bok man än läser (ja, alltså, vilken Lindgren-bok man än läser, han skulle kanske inte riktigt passa till "Snabba cash"...).

Betyg 4

En stillsam och ganska händelsefattig bok om människorna i den avfolkade glesbygden i Västerbottens inland. Den fångade inte mitt intresse, men den var lättläst iallafall.

Betyg 2