Doris Lessing är en värdig Nobelpristagare. Det femte barnet är en stark och mycket läsvärd bok, detta främst p g a dess kompromisslösa syn på familjen. Det är vad berättelsen handlar om: familjen och dess betydelse för oss människor.
Vi är vana att betrakta och behandla familjen som en samhällsinstitution, en social företeelse, i första hand i alla fall. Denna underbara bok slår dock fast att familjen är nåt naturligt för människan som biologisk art, att vi har familjebildning och strävan efter familjelycka i våra gener. Att det naturbiologiska kommer först och det sociala någonstans i andra tredje hand. Mycket intressant attityd, särskilt i homoperspektivet. Bokens budskap är klart: det ligger inte i vår natur (vi talar om oss som biologiska varelser alltså) att ha samkönade äktenskap och därmed familjer sammansatta utifrån två homosexuella individers krav på social rättvisa och likvärdig social behandling, ty familjen är en naturbiologisk institution med uppgift att sätta barn till världen. En familj som inte sätter barn till världen kan inte vara lycklig. Barnet är familjens - och familjelyckans - centralpunkt.
Det är vad jag tänkte på när jag läste Det femte barnet. Även utan knytning till homoperspektivet är bokens funderingar kring familjen intressanta. Det är vad Doris Lessing är bäst på - att ta något vanligt och vardagligt och få oss läsare att se nya värden i det.