Låt dej inte skrämmas av att det är en LL-bok (bok för folk med lässvårigheter), den är inte mera LL än många andra i genren.
Själv blir jag numera skräckslagen bara jag står på ett bord, men när jag var barn älskade jag att klättra på klippor (Bornholm och Skåne har många bra klippor! Helligånden, Kullen, Billebjär, Hovs Hallar).
Och jag beundrar friklättrarna - dom som ger sig upp för nästan helt släta klippväggar utan annan utrustning än sina starka fingertoppar och starka tåspetsar.
Men Mount Everest är det ulitimata för alla som klättrar på det gamla viset med linor och annat fusk (iklusive i många fall: syrgas).
Här får vi en bra intro i det mest klassiska av alla berg, där det numera ofta är kö på vägen till toppen och folk har tagit sig upp och ner med olika handikapp och utrustning eller frånvaro av dylik.
Att bestiga Mount Everest verkar idag vara föga mer upphetsande än att handla på IKEA, så det är konstigt att folk ännu söker sig dit och glömmer en gammal klassiker: Matterhorn! (Vem minns ännu det berget?).
Men är man som jag allmänbildningsnörd även beträffande Mount Everest, så är det här en bra grundbok.
Här finns även en bra historik över de som kanske kom upp (George Leigh Mallory 1924) och Hillary&Tenzing som kom upp (1953), Göran Kropp som cyklade till Himalaya och klättrade upp utan syrgas (och som några år senare ironiskt nog dog på en enkel liten klippstump iUSA). Många andra expeditioner och äventyr berättas det här om; bl.a. om en galning som tännkte krascha sitt flygplan (han hade just lärt sig flyga för ändamålet) högt upp på berget, för att sedan ta sig ut vraket och klättra den sista biten!
Vi får lära oss grunderna och riskerna med klättring upp för Mount Everest. Tenzing Norgay får här oxå rättvist stort utrymme.
Det var som en friklättrare sa på teve medan jag skrev en del av den här recensionen: Lider man av depression, då ska man klättra:; Man koncentrerar sig bara på det som är allra närmast.
Enda haken är att friklättrare dör unga, så promenader är nog att föredra!

Betyg 5