Selma Lagerlöf, med undertiteln Livets vågspel.
Det här är en mastig lunta på närmre 600 sidor.
Den tar upp allt:
Allt som Lagerlöf har skrivit refereras, granskas och kommenteras utförligt. Hennes uppväxt i det gamla trähuset Mårbacka som hon långt senare, på ålderns höst, skulle förvandla till dagens ganska fula herrgårdsimitation. Myterna och originalen längs med Frykens stränder, resorna med fästmön Sophie Elkan, skrivandets elände och glädje.
Hur bilden av sagotanten uppstått är för mig en obegriplighet. Hennes enda barnbok (Nils Holgerssons underbara resa) är för det första en skolbok i ämnet geografi, för det andra så krävs det nästan att man är vuxen för att kunna uppskatta den.
Istället framträder en målmedveten modern kvinna som vet exakt vad hon vill. I sin ungdom får hon uppleva hur Mårbacka tvingas gå på auktion. Hon tvekar inte en sekund på att hon en dag ska återköpa gården och genomföra alla de förändringar som hennes rätt klantige far aldrig lyckades med. Så sker. Hon vet redan i sin barndom, att hon en dag ska bli en rik och berömd författare, det är som om det är ödesbestämt. Så sker. Hon blir tidigt socialist, dock på äldre dar är hon en av de som skapar det som sen blir Folkpartiet. Pacifist är hon hela sitt liv och hennes sociala engagemang finns där alltid - till slut försörjer hon hela Mårbacka - trots att gården är en förlustaffär. Kvinnorna i hennes böcker är oftast ljuva och vackra, men alltid starka och initiativrika. Att Lagerlöf slåss för kvinnlig rösträtt och jämställdhet framstår som självklart. Lagerlöfs språk känns mycket mer modernt och sensuellt än hennes samtida, Strindbergs.
Boken ger ingen entydig bild av Selma Lagerlöf: Mycket av det Selma skriver är dåligt och även många av hennes bästa historier får banala slut och Selma själv är en minst sagt sammansatt person.
Men det är omöjligt att inte gilla denna lilla vingklippta örn (hon var halt och hade hela livet ont i höften) med sina stora mål och hennes förmåga att genomföra dem.