Mende Nazer växer upp i Nubabergen, tillsammans med sin familj och de andra som bor i byn. Hon har en trivsam och kärleksfull uppväxt och en familj som älskar henne högt. Men allt slås i spillror när Mende blir tillfångatagen av några araber och säljs som slav till en hemsk kvinna som inte drar sig för att göra illa Mende om hon känner sig missnöjd med någonting.
Mende bli fast hos kvinnan i en massa år, tills hon skickas till London för att bo hos kvinnans syster. Därifrån lyckas hon äntligen ta sig bort från slaveriet, och in i friheten. Men ingenting är särskilt lätt.
Först till det positiva med boken; det står en hel del om Mendes uppväxt så att man som läsare på så sätt får lära känna Mende och hennes familj och vänner. Man får en insyn i ett liv som för oss svenskar kanske känns väligt främmande.
Men sedan till det mindre bra; för det första tycker jag inte att språket är särskilt bra. Kan inte direkt sätta fingret på just vad det är jag skulle vilja ändra på, men på något sätt tror jag att det känns för simpelt.
Och slutet av boken, de sista tjugor sidorna eller så, kändes för mig som babbel. Egentligen är det säkert jätte bra de där sista sidorna, men jag böeb oerhört uttråkad.
Annars är det en otäckt men lärorik bok som öppnade mina ögon för någonting helt nytt. Jag har aldrig förut fattat att det fortfarande finns slaveri, och förfäras när jag tänker på att Mende även var slav i London. Känns inte det lite... märligt? (Kanske fel ordval, jag vet inte). Hur som helst är jag glad för att jag läste denna bok, och skulle helt klart ha gett den en femma om det inte vore för språket.