En av 2007 års stora snackis.
Men vad handlar boken om? Lundgren har en ambition att beskriva comorran (maffian) i Neapel, tror jag. Och samtidigt visa hur jävliga män i kultureliten hemma i Sverige är. Maffia där också liksom.
Men mig övertygar hon inte. Varken det ena eller det andra blir intressant. Författarens "beskrivning" av den napoletanska comorran består enbart av hennes egna observationer från "de spanska kvarteren". Jag saknar fakta, jag saknar efterforskningar.
Författarens beskrivning av sina "tillkortakommanden" inom den svenska kulturen känns fantastiskt egocentriska och paranoida. Hon tror att den (numera) fd kulturchefen på Aftonbladet trakasserar henne genom fördolda budskap på sidorna i Aftonbladet!! Det känns inte som en frisk människas tolkningar av verkligheten.
Även hennes intresse för maffian känns... osund. Som en besatthet utan reflektion, som faktiskt inte är särskilt intressant att ta del av.

Intressant nog redogör Maja Lundgren själv i sin bok för risken att uppfattas som paranoid. Hon gör det genom att referera ett samtal med sin förläggare, han säger att hon kanske kommer få problem med trovärdigheten. Jag tycker han har rätt.

Betyg 2

Bitvis underhållande om man tycker det är roligt med kändisskvaller.
Jag skrattade stundom rått åt Lundgrens sätt att inte skyla orden för fem öre när hon hänger ut vissa kändisar så brutalt.
Men generellt sett måste jag säga att jag inte hade särskilt roligt alls när jag läste boken, bitvis var den sanslöst långtråkig, speciellt när hon skildrar sina månader i Neapel där hon från sin balkong spionerar på camorran.

Jag är faktiskt lätt besviken för jag trodde den skulle ge mig mer än såhär. dessutom är jag impad av mig själv att jag tog mig igenom den till sista sidan. Var när att ge upp flera gånger.

Betyg 2

Skapar lätt diskussioner; Vad är fakta och vad är fiktion?, Får man peka ut andra personer bara sådär? Problemet för min del var anti-estetiken, vars syfte var att skapa en autenticitet över boken, men det gjorde att jag samtidigt inte kunde njuta av den. Blev för surrealistiskt för min del.

Betyg 2