På en avlägsen farm i det inre av Sydafrika bor den unga kvinnan Magda med sin far. Ensam och isolerad sitter hon på sitt rum och betraktar livet utanför. På ytan är Magda tyst och försynt, men inom henne rasar ett uppror som riktar sig mot hennes far, men också mot ett Afrika och ett liv som hon känner sig utestängd ifrån. Med nerv och skarpsynthet och med det för Coetzee omisskännliga enkla och precisa språket låter han här en familj spegla förhållandet mellan kolonisatören och de koloniserade.
Utdrag ur boken:
”I dag kom min far hem med sin nya fru. Dammiga efter den långa färden kom de kloppeti-klopp över slätten i en jaktschäs dragen av en häst med strutsplym vajande i pannan. Eller också drogs de av två plymklädda åsnor, det är också möjligt. Min far hade på sig sin svarta frack och skorstenshatten, hans brud en bredbrättad solhatt och en vit klänning som smet åt om midjan och halsen. Några fler detaljer kan jag inte uppge utan att börja brodera ut berättelsen, för jag bevittnade den inte. Jag var på mitt rum i eftermiddagens smaragdgröna halvmörker innanför fönsterluckorna och läste en bok, eller låg mer sannolikt utsträckt på sängen med en fuktig handduk över ögonen och brottades med en migränattack. Jag är hon som alltid är på sitt rum och läser eller skriver eller brottas med en migränattack. Kolonierna är fulla av sådana flickor …