Med Vikingaliv tar Dick Harrison och hans medförfattare Kristina Svensson ett nytt grepp på vikingatiden och de människor som befilkade den. Genom att låta ett antal personer stå i fokus för skildringen belyser man historien så att säga underifrån. Läsaren får därmed lära känna Estrid, som var rik och framgångsrik, Harald som vann år sig Danmark och Norge och gjorde danerna kristna, en kvinna som koloniserade Grönland, o s v. Ett grepp som kan vara nog så framgångsrikt, se bara på Barbara Tuchmans Det stolta tornet. Problemet är bara att vikingatiden ligger så långt bort. De skriftliga källorna är få och otillförlitliga och alla slutsatser står på osäker grund. Därför blir skildringen inte särskilt mycket annorlunda än någon annan skildring av samma tid, eftersom alla som skriver om vikingatiden utgår från ungefär samma material. Förbi skymtar runstenar, Adam av Bremen, Ibn Fadlan m m. Det är dock lättsamt skrivet och själv kan jag inte få nog av vikingatiden och att "återupptäcka" den i Harrison/Svenssons sällskap gör inte ont. Även om det känns som att jag har läst allt förut.