Är det för att de hela tiden använder ordet historisk som jag vet att den här kvällen på något sätt utgör en milstolpe? Även för mig? Är det därför som jag har gjort mig sådan möda och ändå är så nervös att jag knappt kan hålla tändaren tillräckligt stilla för att få eld på min cigarrett? Men jag har tänkt på allt. Kommit ihåg allt.
Linda Lykke Jacobsen sitter och följer valrysaren framför TV:n och hör kommentatorerna tala om socialdemokraternas nederlag och om "ett historiskt kliv åt höger" men det enda hon kan tänka på är sin man, den nu avgående finansministern. För de flesta betraktare är han en briljant politiker och en självklar efterträdare till partiledarposten, men Linda ser någonting annat. Efter trettio års äktenskap kan hon läsa minsta tecken och vet när det är dags att ligga lågt - men hon vet också att det aldrig hjälper.
Kungamordet - en fristående fortsättning av succéromanen Kronprinsessan (2003) - är en inträngande skildring av maktens innersta väsen, både i dess offentliga betydelse och i dess privata. Det har blivit en stark och oavlåtligt spännande roman om dem som styr och dem som drabbas, om makt och vanmakt - och ytterst: om förövare och offer.