Det känns onödigt att berätta om handlingen i denna moderna klassiker som även är månadens cirkelbok. Flickan som kallas Scout växer upp i en sömning småstad i Alabama på 1930-talet när ett ohyggligt brott vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten.
Boken är väldigt välskriven och lättläst trots det tunga ämnet. Lite seg i början som mest handlar om barnens lekar och bus. Jag störde mig mer på på den lillgamla Scout första gången jag läste boken, det är ju uppenbart att en 6-åring inte kan tänka och formulera sig som hon gör aven om hon är superintelligent och lärde sig läsa själv vid tre års ålder. Men Scout är inte menad att vara en trovärdig karaktär trots den i övrigt realistiska berättelsen. Hon är en berättare och galjonsfigur, den som ser, avslöjar och säger sanningen. Hennes smeknamn, som läsaren inte får något förklaring till, betyder just spanare, iakttagare.
Hela berättelsen skildras genom Scouts ögon, ett lyckat grepp då de vuxnas hyckleri och fördomsfullhet lyfts fram på ett tydligt sätt. Den liberala pappan, advokaten Atticus, fungerar som motpol till de rigida vita stadsborna som reflexmässigt dömer en svart man utan bevis. Det går en rak linje från de fördomsfulla och oempatiska sydstatarna till president Trump, hans lögner, hatpropaganda och förakt för lag och rättvisa. Det har gått 65 år sedan boken skrevs och 90 sedan den verkliga händelse som ligger till grund för boken utspelades. Ändå har ingenting förändrats, det är samma personer och samma Ku Klux Klan som de som stormade Capitolium 2021, samma lögner och samma överseende från den som har makten.