Den här fick faktiskt Shamus award för bästa debutroman 2004.
Shamus award är bevisligen ingen pålitligt index.
Detta är inget annat än en dussindeckare.
Privatspanaren John March ska hitta utpressare i finansvärlden och överdrifterna haglar. Det är som om allting ideligen får för stora proportioner men att karaktärerna ideligen lunkar på.
Det blir ett haltande, orealistiskt drama som inte engagerar alls. Framför allt är det Spiegelmans frossande i beskrivningar som irriterar. Klädsel, måltider, miljöer och väderlek redovisas in i minsta detalj boken igenom, tempot blir lidande.
Det tänder till en smula lagom till finalen men jag kan inte ge annat än underkänt. En besvikelse.