"När jag och min tonårsbästis Anna är femton, flyttar hon hemifrån till en trettio år äldre man som heter Charles. Vi sitter ofta i soffan på hans inglasade veranda och äter chokladkladdkaka och sköljer nernValium, Stesolid, Sobril och Rohypnol tillsammans med te och honung. Vi håller alltid varandra i handen när vi somnar."
Så börjar Kårnulf was here - en dokumentär roman om det som skaver. Det handlar om människor som på olika sätt försöker att skaffa sig en plats i samhället men som hamnar utanför ramarna. Moa som knaprar Valium för att klara av att gå på sina svenskalektioner, Ida som drömmer om att bli au pair hos Madonna och Cecilia som föredrar att gömma sig hos torskar som misshandlar henne framför att handla på institution.
Kårnulf är en reaktion på en vuxenvärld som abdikerat och ett samhälle som föredrar att förenkla. Men Kårnulf är också motstånd, lust, kärlek, nyfikenhet och vänskap. Ett försök att skapa ett eget utrymme och hantera känslan av att det finns något som skulle vara förutbestämt eller normalt, något man själv inte har tillgång till.
Kårnulf was here är en hembygdsskildring från Sverige
Utdrag ur boken:
Du har bett mig ha total kontroll över mig själv, du har bett mig att isolera mig och hålla tillbaka. Nu står jag här på gatan och gör som du säger, jag har gett upp det mesta och jag har inget annat att ta hand om. Det enda jag behöver tänka på är mat för dagen och att helst skaffa tak över huvudet till natten.
Det var kanske inte precis så du hade tänkt dig det hela, men jag kan berätta för dig att det är en befrielse. Fyller all tid emellan med sekunder, minuter, timmar. Lever i mina intryck och tar hand om de känslor som kommer upp istället för att vada i minnen och associationer.
Hur vi blir inskolade i att mäta oss, hur märkligt vi tas emot om vi inte är intresserade. Hur man ses som sjuk eller hotfull, kanske både och, fast man egentligen helst av allt bara vill hitta något alldeles eget.