När Donna vinkar adjö åt sina två små barn på lärdagsmorgonen har hon ännu inga onda aningar. Victor har verkat försonlig på sista tiden; kanske har han äntligen förlåtit henne för att han fick vårdnaden. Kanske kan hon äntligen börja glädja sig åt sitt nya liv.
Ett och ett halvt dygn senare har slagit fallit. Hon har låtit lura sig totalt, och nu har han tagit barnen ifrån henne. Ingen kan hjälpa henne och varje gång telefonen ringer styegras plågan till det uthärdigligas gräns. Under några hemska sekunder hör Donna Victors röst-och i bakgrunden barnens gråt.