Fanny

Fanny kom ut 1858, väckte skandalsuccé, undgick med knapp nöd åtal och gick en skara rasande kritiker emot sig.
Bara två tog den i försvar, Jules Janin, som skrev ett entusiastiskt förord till andra upplagan, och Sainte-Beuve.
Sainte-Beuve skrev en lika entusiastisk recension i den officiella Le Moniteur och det var den egentliga orsaken till romanens berömmelse. Det som chockerade i romanen var de ombytta rollerna i det klassiska triangeldramat mannen-hustrun-älskaren.
Älskaren, den 24-årige Roger, känner sig som den förfördelade. Han grips av våldsam svartsjuka mot mannen. Han uthärdar inte tanken på att dela kvinnan med någon annan.
Feydeau hade en undertitel på romanen: En psykologisk studie. Och det är den våldsamma inlevelsen i Rogers känslor som är romanens stora förtjänst. Det är Roger som är huvudpersonen, inte romanens titelperson Fanny.
Det finns en psykologisk trovärdighet i denna bok som gör att den fortfarande räknas till de betydande och levande själskildringarna i litteraturen.

Ernest Feydeau föddes i Paris 1821. han var egentligen börsmäklare, med en stark dragning till litteratur och arkeologi.
1844 gav han ut en diktsamling "Les Nationales" och 1856 ett arkeologiskt verk i tre band om egyptiernas gravskick.
1858 kom Fanny. Det var året efter Flauberts beryktade Madame Bovary och Baudelaires Les fleurs du mal (De ondas blommor). Båda författarna åtalades för sina böcker, Flaubert frikändes Baudelaire fälldes.
Feydeau slapp åtal med kritikerna rasade över bokens omoraliska innehåll och läsarna kastade sig över den. På ett år trycktes 13 upplagor och redan året efter fanns den översatt på svenska.
Med Fanny nådde Feydeau snabbt berömmelse och välstånd. Men två slag skulle drabba honom. Hans hustru dog och han förlorade hela sin förmögenhet. Och han skrev många romaner, ingen dock i närheten av Fanny.
Han dog 1873.

Utdrag ur boken:
– Din man måste ana oråd när han ser dig så förändrad, ty förr älskade du ju honom!
Vad denna grymma replik ryckte hon [Fanny] på axlarna utan att torka sina tårar.
– Ack, Roger! sade hon. Olyckan är att du är och alltid kommer att förbli ett barn. Du lyssnar utan att förstå. Tror du våra män tänker på oss? Vilken kvinna skulle ta sig en älskare om hennes man gav henne vad en älskare ger? Inte bara uppmärksamhet, omsorger, artighet och vänskap, utan också en smula av detta balsam som är vårt livselixir: en smula kärlek!

Medelbetyg: 1 (1 röster)