En ung författare flyttar in i en lägenhet och stiftar snart bekantskap med det vackra yrvädret Holly Golightly. Hon glömmer alltid sin nyckel och ringer på hos folk - mitt i natten - för att bli insläppt. Hon har alltid me dsig herrbesök som hon inte alltid vill ha att göra med, men som alltid är frikostiga mot henne. Hon lever ett flärdfullt jetsetliv utan framtid eller historia.
Allt flyter på tills den dag hennes så mycket äldre man lyckas finna henne - samtidigt som det avslöjas att hon omedvetet hjälpt en gangsterboss att styra sig imperium, och hon ställs inför rätta på grund av detta.

Breakfast on Tiffanys har jag svårt att precisera vad jag tycker om. På ett sätt är porträttet av Holly både konsekvent och intressant - men jag tycker mig ha sett liknande porträtt så många gånger i film, litteratur och teater. (Men det kan mycket väl vara porträtt som inspirerats av Capotes Holly). Holly är intressant, men berör mig inte. Hennes sociopatiska inställning till omvärlden gör mig lika lite berörd som alla andra som självförvållat kastar sig in i elden och desperat försöker hålla sig kvar genom att dra andra med sig ner. Det är min negativa bild av Holly. Den positiva är bilden av en ung kvinna som efter en ytterst traumatisk barndom lärt sig att klara sig själv. Sin ungdom till trots har hon lärt sig att använda sitt utseende och sin personlighet för att ta vad hon kan - för det är det enda sättet att överleva på. Hon saknar nästan helt självinsikt utan ger sig helt hän i de njutningar som kommer i hennes väg och följer minsta motståndets väg - utan några kopplingar någonstans.
Jag förstår att detta är en karaktär som antingen tilltalar en oerhört eller inte alls. Hon är intressant, men tilltalar mig inte. Det förtar däremot inte att Capote gjort ett mycket intressant och levande porträtt av en udda människa.

Mattias Henriksson läser in denna bok på ett säkert och stabilt vis.

Betyg 3

Frukost på Tiffany’s bygger på relationen mellan Holly och Paul, hur den utvecklas och hur hon får honom att göra saker för henne som han egentligen inte borde. För mig var Paul en rätt intetsägande person och jag fick ingen bild av honom framför mig. Jag tyckte inte boken sade något riktigt speciellt, mer än att man är villig att göra saker för människor man tycker om, och att vissa aldrig riktigt försvinner ur ens minne. Jag tyckte om sättet han speglar Hollys och Pauls relation, och hur fri – och oansvarig han låter Holly vara. Inte den bästa boken jag läst, men underhållande och roande.

Betyg 3

Författarens genombrottsroman visar sig vara en liten pärla ännu så här 54 år efter utgivningen. Filmen blev ju en stor framgång. I boken kan man väl föreställa sig Truman Capote som berättarens alter ego som rör sig i lyxiga kretsar i New York och träffar på en massa originella personligheter, inte minst Holly som berättelsen kretsar kring. Det är en ganska kort men väl uppbyggd och bitterljuv historia.

Betyg 4