En roman där författaren i förväg bestämt sig för att det ska "myllra" av personer och det ska hända en massa "tokroliga" saker hela tiden. Och så är det. Men det blir alltför utstuderat. Och så gott som aldrig roligt. Det känns som man läser en skrivövning, i vilkens instruktioner de ovan nämnda kriterierna skall vara en del.
Men allt är inte dåligt. Den delen av historien där Effie försöker få klarhet över sin egen bakgrund följer jag med intresse. Också romanens form är intressant, med de parallella historierna, mer eller mindre utvecklade. Detta grepp gör texten spännande att ta del av rent konkret. Men resten är bara påhängt fluff-fluff som mest är i vägen. Jag bryr mig inte.
En sak till. Baksidestexten ger vid handen att karaktären "Bob" citerar Star Wars. Det gör han inte alls. Det är Star Trek han är insöad på. Men det kanske inte spelar någon roll för de "äkta" kulturkonsumenterna...?