Jenny kommer som ny elev till klassen i början av sexan, och i småpräktiga Åsa och hennes kompisgäng underkänner henne genast. Åsa konstaterar att Jenny säkert tror sig vara femton och att hon ser ut som en hora. Det är Åsa som berättar i första delen av boken, och hon ger en bild av Jenny som en självsäker, fräck och hård flicka. Sedan byter hela boken perspektiv i andra delen och Jenny får berätta om hur hon upplever saker och ting och om hur jobbiga hon tycker att Åsa och hennes kompisar är. Det är ett effektfullt grepp och det är nyttigt för läsaren att påminnas om att allt kanske inte är som det ser ut att vara.