En tripp till Indien

Kanske är det för att Sutcliffe tvingar mig hänga på Dave strumpförsäljaren. En alldeles bedrövlig ryggsäck att klänga fast vid, fylld med synnerligen ytliga reflektioner och patetiska porträtt av sina sökande landsmän. En ryggsäck vars bärare har så många cyniska kommentarer att yttra om landet han befinner sig i att han aldrig egentligen låter läsaren uppleva det.

Om det är denna ointressanta Dave eller de rinnande, eruptiva, målande beskrivningarna av magsjukdomar som får mig att må illa kan jag inte avgöra. Förmodligen är det just kombinationen av personlig röta och mänskliga avträden.

Men visst försöker han, Sutcliffe. Rökelse, tantriska centrum, hundburgare, meditation, trängsel och värme. Yoga, mantra, reinkarnation och heligt förorenade floder. Men han når aldrig fram. Skildringen leder inte till någon förståelse, varken för Dave eller för det främmande, mytomspunna land han besöker. Den exotiska miljön leder inte till att människan Dave träder fram för läsaren och att se den indiska kulturen genom Daves brittiska medelklassögon är heller ingen berikande upplevelse. I Indien, såväl som i Storbritannien, är Dave fortfarande en strumpförsäljare i själen.

Medelbetyg: 3 (1 röster)