Nja, det här var ju inte så bra som jag hade hoppats på. Jag såg filmen Chocolat som bygger på Joannes bok Choklad. Den fick mig att välja just den här boken och jag hade väl kanske som ofta höga förväntningar. Jag tyckte att den bitvis var seg och att det inte hände så mycket.

Betyg 2

Mado återvänder till sin barndoms ö och sin buttra far. Stämningen på ön är om möjligt ännu kargare och sorgsnare än tidigare. Fisket går dåligt och den konkurrerande byn La Houssiniere lockar ungdomarna till sig, rivaliteten är stor. Men kanske kan man vända turen genom att bygga ett rev för att vända tidvattnet? Problemet är bara att turen i såfall kommer vända för La Houssinere. Kan man bli lycklig om man blir det på någon annans bekostnad?

Harris har ju ett rikt och målande språk som verkligen fångar läsaren. Dock känns hennes berättelser aningen arketypiska. Det är alltid släktfejder och alltid någon som kommer utifrån som hamnar i stormens öga. Jag tyckte bättre om den här än om "En doft av Apelsin", men sämre om den än om "Choklad". Det är dock en liten men fyllig bagatell som passar för lata sommardagar. När man stänger boken kan man ana havssalt på läpparna.

Betyg 3

Coastliners (Underströmmar) är rätt lik Choklad. Det var det jag reagerade på. Här följer en lista på likehter...:

- Mado "söker sin plats i livet" precis som Vianne. Båda skiljer sig från mängden. mm mm
- Flynn och Roux liknar också varandra. Söker också sin plats och så, och kommer utifrån det lilla samhället. Båda har ett nån slags kärleksförhållande till huvudpersonen Vianne/Mado. Förhålladena har ingen framtid. (Okei Mado+Flynn blir lite öppet.)
- Handlar om litet samhälle som "inte förändrats på 100 år" La Sallats liknar Lansquenet väldigt mycket. Det gör äv. mänskorna.
- havet/kusten/ön motsavarar chokladens roll i Choklad
- huvudpersonens mor har dött och huvudpersonen kan inte komma till ro
osv...

Ja, det finns väl flera likheter. Att Harris böcker är så lika är både en fördel o nackdel. Man frågar sig ju om hon alls kan skriva om något annat. Men o andra sidan skriver hon väldigt bra om sina favoritteman. Skulle dock vilja läsa en bok av henne som inte utspelar sig i Frankrike. (Irriterar mig på de franska inslagen (spec namnen) då jag inte (ett ord) franska.

Måste faktiskt säga att Coastliners var rätt tråkig iaf i början. Det var svårt att komma in i den. "Fångade inte min uppmärksamhet" från början. Men den blev nog bättre o bättre mot slutet. Mera action...

Men visst är Coastliners en lovely bok. Vilken atmostför. Harris har def lyckats skildra ölivet (inte Robinson ;)). Röttare sagt ösamhället. Atmosfären liknar lite Montgomerys böcker som utspelar sig på Prince Edward Island. En annan bok som jag kom att tänka på är Jakob have I loved. Den handlade om ett liknande samhälle. Vackert skildrat Harris! Det blir 3+ (stort +).

Betyg 3

Nja...
Med minnet från läsningen av "En doft av Apelsin" (som jag f.ö tyckte bättre
om än "Choklad") var förväntningarna en aning höga på Harris "Underströmmar".
Men, ack så besviken jag blev.
Platt och intetsägande, stundtals tråååkig.
Jag undrar om hon skriver sina böcker utifrån någon stående mall?
Nåja, för den som inte läst henne förut kan den rekommenderas i hängmattan
en solig sommardag!

Betyg 2

Jag hoppades på att den skulle vara lika mysig och bra som en doft av apelsin och läste första halvan i streck men den var inte alls så bra. Mestadels händer det inget särskilt och när det gör det är det bara olyckor. Man blir less att det inte finns några bättre stunder och att alla är så otrevliga.

Betyg 2

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag tycker att boken börjar lite segt och det tar ett tag att komma in i den. Det är många franska namn och uttryck och det är inte min starka sida. Efter 1/3 del lossnar det lite och den känns bättre och lite mer fängslande. Det är inte en bok som lämnar några spår efter sig, men den är inte heller direkt dålig.

Betyg 3

Usch vilken tråkig, och usch vad besviken jag bev. Jag kunde inte bry mig mindre om vad som hände Mado och invånarna på den lilla ön Devin. Handlingen var pinsamt förutsägbar och karaktärerna saknade djup. Verkligen inte en av hennes bättre böcker.

Betyg 2

Den var spännande med en del franska namn. Men inte för svår att läsa. Plötsligt kom man in i boken. Jag gillar sådana här böcker istället för deckare. Den handlar ju om befolkningen på en liten ö på Frankrikes västkust. En del av dom är ganska gamla och sen finns det medelålder, ungdomar och barn. En blandning av kärlek, spänning och äventyr. Kanske man ska testa att läsa en annan av hennes böcker :-) Jag brukar annars ha en kräsen smak av böcker :-)

Betyg 4

Harris skriver som vanligt väldigt mysigt. Dock händer det inte så mycket i denna bok. Men godkänd.

Betyg 3

Inte den bästa av Harris' böcker, men har man börjat läsa "mat-serien" ska man helst inte missa denna.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Underströmmar utspelar sig på den lilla ön Le Devine belägen vid den franska Atlantkusten dit bokens huvudperson Mado återvänt efter några trassliga år på fastlandet. Men på ön är inte mycket sig likt, rivaliteten mellan öns två byar Les Salants (varifrån Mado kommer) och La Houssinière, har blossat upp i och med att de underströmmar som är avgörandet för fisket och turismen har vänt. La Houssinière upplever en blomstringstid samtidigt som Les Salants utarmas för var dag som går. Mados hemkomst och alltmer handfasta försök att finna en lösning på den uppkomna rivaliteten väcker efterhand liv i den nedärvda misstron och uråldriga familjefejder...

Det här inte någon stor litteratur, inte alls, men berättelsen är skriven med värme och tecknad med en ömhet som faktiskt känns genuin. Att Harris gillar sin skådeplats och de karaktärer som boken befolkas med är ställt utom allt tvivel. Detta gör att jag kan ha visst överseende med att karaktärerna är väl klichéartade och endimensionella. De följer i stort sett ett formulär 1A, med en lurig gamling, en gåtfull främling, en tystlåten skönhet etc. etc. Miljöbeskrivningarna är dock tecknade med en betydligt vassare skärpa (vilket får mig att undra om platsen existerar i verkligheten).

Ska jag vara lite krass, vilket jag ofta är, känns det även som att Harris haft en filmatisering i åtanke i skrivandets stund (eller är det ett beställningsjobb åt ett filmbolag?). Jag tycker i alla fall att det kändes som läsa ett filmmanus såtillvida att händelseförloppet i mångt och mycket beskrivs i termer av tablåer med dialoger direkt anpassade till filmens värld. Detta är i och för sig inget stort problem, men icke desto mindre värt att uppmärksamma. Underströmmar bjuder på få riktiga överraskningar utan levererar istället det som Harris trogna läsekrets förväntar sig: några trivsamma och småputtriga timmar i läsfåtöljen. Boken har i skrivande stund inte filmatiserats.

Betyg 2