Haruki Murakami skriver underbart spännande, själfulla vuxensagor. En ren njutning. Och 750 sidor har aldrig lästs snabbare.

Betyg 5

En skön och annorlunda roman med övernaturliga inslag.En tegelsten väll värd att ta sig genom...

Betyg 4

Bokens huvudperson Toru Okada kallar sig själv för Nyckelfågeln efter en fågel som häckar någonstans i närheten av det egna huset i Tokyos utkanter. Okada är annars en tämligen ambitionslös hemmaman som mest går omkring och småmyser i sin självvalda arbetslöshet. Dagarna ägnas åt att ta hand om hushållet och sörja för att maten står bordet när hustrun Kumiko kommer hem från arbetet. Men saker och ting löses sakta upp, katten försvinner, Kumiko börjar komma hem allt senare från jobbet; och en dag är hon också borta. Och som om inte det vore nog - en mängd mycket besynnerliga kvinnor vill plötsligt göra sig bekanta med honom. Verkligheten känns plötsligt inte så verklig för vår stackars huvudperson, och efter att tagit del av den åldrade krigsveteranen Mamiya fansansfulla berättelse drar han sig tillbaka från omvärlden. Han söker sig i likhet med Mamiya till botten av en uttorkad brunn… Och i det becksvarta mörkret lär han sig omsider att tränga in i den parallella verklighet som utgör porten och gåtan till hustruns försvinnande…

Murakami lyckas åter igen bygga upp en sin helt egen Murakami-värld, där man som läsare efterhand köper att hävdvunna begrepp välts om ända lite hursomhelst. Precis som i romanen Kafka på stranden, utspelar sig delar av historien i en parallell verklighet – i någon form av andevärld – i vilken personer som råkat ut för tragiska öden (exempelvis Nyckelfågeln) har förmågan att förflytta sig till. Jag är på det hela taget mycket imponerad av denna i ordets rätta bemärkelse mångbottnade historia. Det är också en blandvändare utan dess like, och de drygt 740 sidorna avverkades i ett rappt nafs. Boken allra bästa, och mörkaste, delar förmedlas av den ärrade Mamiyas och skildrar ett misslyckat underrättelseuppdrag i Manchuriet och sedermera livet som krigsfånge i Sibirien. Utan att avslöja något mer lovar jag att du inte kommer glömma dessa avsnitt i första taget.

Inga större fadäser här inte (förutom en helt vansinnig mening/översättning överst på sidan 720), så betyget blir därför gott. En fråga som infann sig under läsningens gång var valet av årtal under vilken bokens ramhandling utspelar sig. Varför välja att förlägga handlingen till just 1985? Vad är poängen med detta? Jag frågar men får naturligtvis inga svar.

Hursomhelst, en spännande bok som inte släpper taget om läsaren.

Betyg 4

En bra bok men den kräver att läsas i längre stunder för att få ett flyt i läsningen. Trots att det är en riktig tegelsten kändes den aldrig för lång.

Betyg 3

Påminde mig mkt om New York trilogin/Auster i stilen. Intressant skrivsätt. Humoristisk och spännande.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Toru Okadas har bestämt sig för att säga upp sig från sitt jobb som assistent på en advokatbyrå. Toru Okadas katt försvinner. Han stiftar bekantskap med grannens morbida lolitadotter. Han får anonyma samtal från en kvinna som vill prata sex med honom. Toru Okada får ärva hans och hans frus siare. Arvet överlämnas av en löjtnant som var med och stred tillsammans med siaren under andra världskriget. Han vår besök av en annan siare. En ung kvinna som heter Malta. Hon har en syster som heter Kreta. Toru Okada har sex med Kreta i sömnen. Sedan försvinner hans fru. Toru Okada upplever att hans tillvaro blir mindre och mindre begriplig och hanterar det genom att sitta några dygn i en torrlagd brunn - inspirerad av en historia som löjtnanten från andra världskriget berättade. Under sin vistelse i brunnen får han ett stort födelsemärke på kinden. Detta märke - visar det sig - har en helande effekt på den som slickar på märket. Toru Okada träffar en kvinna som visar honom hur han kan tjäna pengar på detta.

Och så fortsätter det. Sida efter sida. Haruki Murakami är en lysande författare som gjorde sitt stora genombrott med denna bok. Men detta är ingen bok som föll mig i smaken. Vissa av bokens bihandlingar är mycket intressanta och spännande - men huvudhandlingen lämnar mig fullständigt oberörd. Den röda tråden är både trasslig och blå. Det vill säga inte röd. Även efter jag läst boken vet jag inte vad den ville berätta och vart den ville ta mig. Efter 800 sidor har jag bara följt med på en resa genom en mängd händelser som staplats på varandra utan något vettigt sammanhang. Taget bit för bit kunde jag finna stor läsnjutning i vissa partier, men då borde boken skrivits som novellsamling - där vissa noveller borde plockats bort för helhetens fromma.

Örjan Blix tycker jag gjorde ett bra jobb med sin inläsning av boken. Trots historiens förvirrade och röriga ton, tyckte jag han lyckades läsa på ett sammanhållet sätt.

Betyg 3

Kanske inte den intressantaste av Murakamis romaner. Lite för lång. Och lite för obegriplig. Men fascinerande ändå.
Kanske griper mig några av bihandlingarna mer än själva huvudberättelsen, och det är gott så. Men någonstans i mitten försvinner lite av mitt intresse. Dock hämtar Murakami upp det igen mot slutet.
"Fågeln som vrider upp världen" är en på många sätt fantastisk roman. Den är oerhört svår att återge, men de metafysiska (eller vad jag ska kalla dem) inslagen känns inte alls fel, och däri ligger mycket av Murakamis styrka.

Betyg 3

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Måste nog läsas för att man ska förstå. Men den är fascinerande och trots att den är så lång och ibland utan handling så griper den tag i mig och jag kan inte sluta läsa. Murakami är en mästerlig författare och detta visar han med denna bok.

Själva grundhandlingen är ganska enkel, men trots det så komplicerad. Jag kan inte säga annat än att det var en fantastisk läsupplevelse

Betyg 5

Är inte boken bara lika vackert paketerad, men lika tom på innehåll, som det paket hjälten hr Okada får av hr Honda, spåmannen? Verkligen inte. I den finns mycket visdom, många drömmar, många labyrinter, död och katastrofer. Men väl också hopp? Tänker jag där jag blivit satt i mitt eget livs djupa brunn och lyss efter min egen nyckelfågel

Betyg 5

Ingenting för mig.
Underliga saker börjar hända Toru Okada. Det börjar med anonyma sexsamtal, försvinnandet av hans katt och kort därefter även hans fru. Han kontaktas av olika sällsamma figurer som påstår att allt som sker har ett samband och att det kommer att förvärras. Toru försöker ordna upp sin situation samtidigt som han blir mer och mer inåtvänd och börjar tillbringa mer och mer tid i brunnen på den övergivna granntomten.
Jag uppskattade boken rent filosofiskt, för en del tankar som kommer fram är verkligen tänkvärda. Murakamis berättarteknik är också väldigt vacker och fängslande, men storyn blir till slut för flummig för att jag ska kunna hålla intresset uppe.

Betyg 2

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Toru Okada, juristbiträde i Tokyo, har sagt upp sig från sitt jobb utan att veta vad han ska göra sedan. Han saknar ambitioner och är nöjd med sitt medelklassliv tillsammans med hustrun Kumiko. Men så försvinner hans fru spårlöst, han får anonyma sexsamtal på telefon från någon som tycks känna honom, han blir kompis med en mysko och morbid grannflicka och träffar två kvinnor som är uppkallade efter öar i Medelhavet. Alla tycks veta en massa saker som han inte vet, både om honom och Kumiko. Hans ordnade tillvara byts mot total förvirring och stämningen blir alltmer hotfull. För att få kontroll på tillvaron börjar han tillbringa tid i en torrlagd brunn. Men istället för kontemplation tycks brunnsvistelsen trigga igång nya händelsekedjor...

Det här är en märklig bok, en tegelsten som rör sig mellan dröm och verklighet med en massa lösa trådar och sidospår som inte får någon tydlig förklaring. Den röda tråden är kärleken till och sökandet efter Kumiko. Murakami blandar glatt en massa genrer, relationsroman, pusseldeckare, thriller, fantasy, historisk roman, samhällskritik. Det börjar lovande och man blir som läsare stimulerad av det oförutsägbara, men så småningom trasslar han in sig i sin egen berättelse och nästan allt förblir oklart. Allt är fritt för tolkningar och det finns något för alla. Här finna tydliga associationer såväl till Alice i Underlandet som Twin Peaks och jag är säker på att han läst John Fowles´ "Illusionisten". Murakami känns som en västerländsk författare, berättelsen kunde utspelats i vilken storstad i Europa som helst. Samtidigt är det en uppgörelse med Japans förbrytelser under andra världskriget och dagens ytliga livsstil. Personskildringarna är också lite stelt österländska, man får inte veta mycket om någon.

Sammanfattningsvis en berättelse som kunde blivit bra men som jag upplever som överarbetad och luddig, plus att den är alldeles för lång. Jag har inget emot mystik och gränsöverskridande men som läsare känner jag mig som jag var kvarlämnad i brunnen, övergiven....

Betyg 3