Efter så mycket prat om boken bland kvinnorna på jobbet och en hel massa positiva recensioner i diverse medier, kände jag mig tvungen att låna och läsa denna Bitterfittan.

Det som verkade så lovande i början, med intressanta observationer och ganska roligt språk, späddes ut till en dagboksliknande sörja, närmast att likna Annika Lantz självbiografiska (dagbokiska!) "9 ½ månad"... Med den skillnaden att jag skrattade gott åt Lantz självutlämnande, ofta torra, humor och kunde därmed bortse från det så ofta förekommande namndroppandet och ganska olitterära språket... Den humoristiska biten saknade jag i Maria Svelands "Bitterfittan". Den kändes däremot ojämn, oredigerad, ihopslängd av en massa anteckningar, ibland uppsatsallvarlig, ibland kvällstidningsjournalistisk... aldrig riktigt engagerande. Dessutom fick jag lite skuldkänslor för att jag inte höll med om hennes åsikter. Jag var en sån där "feltänkande" kvinna. Nä, tack. Ingen bitterfitta jag, inte.

Betyg 1

Ja, det är frågan vad man ska säga om denna bok. Jag kan se att det nog finns många kvinnor/tjejer som fastnar för denna bok då tankarna om rättvisa slår de flesta av oss vid varierande tillfällen. Frågan är om debatten om vem som gör vad hemma, vem som är hemma längst med barnen etc egentligen har med den generella jämställdhetsdebatten att göra. Hur långt bör man tillåta sig själv att sjunka ner i dessa tankar utan att det till 100% försvårar relationen till sin man, barn etc. Ser funderingarna om "rättvisa" runt omkring mig bland vänner, men hur ska man kunna föra såna diskussioner när de facto könen är olika?

Det är tråkigt att det är många kvinnor som blir våldtagna i hemmet, misshandlade etc, men kan samhället el alla män belastas för det? Är det orsak att bli bitter om man inte är utsatt och låter det gå t över sin egen man som är pappaledig, tvättar, städar? Dessutom - är man den som gör mest hemma får man väl tala om för sin partner vad man förväntar sig. Hjälper det att bli bitter?

Dessa är några av de skälen till varför jag är starkt tveksam till boken även om det är tydligt att den kommer tilltala många kvinnor. Man är i slutändan herre över sitt eget liv, och man väljer själv att hamna el inte hamna i "Bitterfitte-situationen".

Boken får en trea för att den väckt lite tankar i mig som slumrat under lång tid och jag fått bekräftat att det inte lönar sig att stirra sig blind på "rättvisan".

Betyg 3

Den verkade lovande, mycket snack om den från vänner och bekanta. Helt okej i början, mitten skittråkig (känns nästan som en helt annan bok, typ svinalängorna)sen mot slutet blir det väl lite bättre, men fortfarande inte bra.

Betyg 2

Fick ett uppvaknande av Maria Svelands bok Bitterfittan. Titeln hade skrämt mig en aning men till sist låg ändå boken där på mitt sängbord och väntade på att bli läst. Hade inga större förväntningar - men ack vad jag bedrog mig. För mig blev det så många bekräftelser och så många insikter. Det som hänt i mitt liv - och i många kvinnors liv - fick här sin bekräftelse. Att vara en bitterfitta framstår för många oinvigda som ett skrämmande tillstånd. Men glöm det för en stund och smaka på ordet. Så rakt och beskrivande! Äntligen känner jag mig och trygg i att inse att så är fallet - och att det är tillåtet att känna sig precis så - bitterfittig! Det är väl helt fantastiskt att äntligen kunna erkänna att man har ett bagage som både utvecklat och bekräftat en viktig sida hos en själv. Är man en vuxen kvinna så är man. Tack Maria Sveland för boken! Och tack för att du svarade på mitt mejl som jag inte kunde låta bli att skicka till dig. Varje dag man får ett nytt perspektiv på tillvaron är en gåva. Ta tillvara på det. Läs boken!

Betyg 4

Jättebra om jämställdhet och kvinnors situation och utsatthet. Hög igenkänningsfaktor och många aha-upplevelser.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Älskar denna bok.
Inte för att den är ett mästerverk litterärt men det är nog inte författarens intention heller. För mig är detta ett inlägg i samhällsdebatten, om än skriven i skönlitterär form och hon lyckas slå huvudet på spiken om och om igen och jag var tvungen att läsa om boken med en understrykningspenna i handen, för att kunna markera citat och anteckna i marginalen.

Betyg 5

Jävligt intressant bok. Maria Sveland upprör och väcker upproriska tankar. Det är böcker som hennes som behövs, som väcker oss alla ur det vardagliga tänket; ett slags alarmklocka.

Det är precis som en kritiker från Hallandsposten skrev: "Det borde vara lag på att alla nyblivna föräldrar läser den här". Och så här avslutningsvis skulle jag vilja utöka den påtänkta lagen: Det borde vara lag på att alla som lever i tvåsamhet läser den här.

3,5

Betyg 3

Efter allt snack bland vänner och i media köpte jag boken men blev besviken.
Likt en dagbok, men platt och jag skrattar inte en endaste gång. (tyvärr).
Det var rent sagt drygt att ta sig igenom boken.
Om jämnställdheten, vem som ska göra vad, hemma med barnen längst, tvättar osv osv. Vara så bitter.
Försvårar man inte relationen?
Jag ställer mig motfrågan, exempel vem ansvar för att bilen fixas när den är sönder? Eller byter däcken?
Måste vi vara bitterfittiga?
Det går ju faktiskt att kommunicera med varandra och tala om hur man känner.
Mitt betyg blir endast en stark 1:a.

Betyg 1

Jag ville ge den här boken en chans, eftersom jag hört att det inte var en ”tycka synd om mig själv bok”. Men det var precis så jag upplevde den, dessutom tyckte jag att författaren använder ett väldigt omoget språk.

Vi får följa Sara och hennes bittra tankar, i hennes vardag och i hennes uppväxt. Mamman fixade allt och pappan ingenting, och samtidigt var det ingen av dem som verkade lyssna på henne. När Sara träffar Johan och de skaffar barn blir ingenting sig likt. Det blir en tuff vardag och Sara tycker inte att Johan engagerar sig lika mycket som hon måste göra. Till slut flyr hon vardagen till Teneriffa, där får hon tid att fundera och tillbringar mycket av tiden med att studera andra par. Hon retar sig mest på männen som verkar förtrycka sina fruar och hur ojämnställt de verkar leva. Semestern verkar trots allt göra henne gott, för hon får ett lite annat perspektiv på allt. När hon åker hem är hon mer hoppfull. Även Johan tycker att det var bra att hon åkte bort ett tag.

Jag tycker att hon borde ha tagit semester från familjen för länge sedan, det hade ingen missunnat henne. Det jag tycker är så tråkigt med den här berättelsen, är att det är så enkelriktat. Allt Sara gör verkade hon tycka är helt rätt, det vore på sin plats med lite ödmjukhet. Vi borde fått veta mer om hur Johan upplevde sin situation. Då hade det blivit motvikt på det hela, på det här sättet är Sara oemotsagt hela tiden och det blir tråkigt. Att få barn är en stor omvändelse i ens liv, det är lycka men det är också ansvar. Inget blir någonsin mera sig likt, och hur mycket man än förbereder sig så är man ändå inte beredd. Det gäller för både män och kvinnor. Att hata alla män löser ingenting. Vi är alla människor med brister och fel. Det är klart det finns skitstövlar till män, men är alla män lika? Är alla kvinnor lika?


Sara säger ”jag tänker inte be om ursäkt för att jag vill äga min själ”, det tycker inte jag heller. Det borde alla få göra!

Betyg 1

uuhu, jag får sådana starka känslor i kroppen när jag läser andras recensioner av den här boken att begreppet bitterfitta ligger låångt bakom mig. att det ska vara så svårt för att sluta vara "bekväm" och tänka att "visst är det synd att tjejer våldtas och förtycks men skulle inte motstånd bara försvåra relationerna..."

hursomhelst så gillade jag boken. den var visst engagerande och den var rolig.

jag måste nästan sätta en femma bara för att väga upp för alla idi-ter

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Alla böcker tilltalar läsaren olika utefter läsarens egna bakgrund och erfarenheter. Naturligtvis är det likadant med "Bitterfittan". Sveland tar, enligt mig, upp en ny sorts problematik som jag tycker har förlorats i jämställdhetsdebatten:
Många av oss som är småbarnsmammor idag har vuxit upp i den "nya" tidsandan där vi matats med ett budskap om att vi ska växa upp och bli självständiga, välutbildade, egenförsörjande, karriärsivriga och (framförallt) individualistiska. Vi ska aldrig behöva en man som är vår krycka och vi ska inte låta eventuella barn sakta ner oss i livets snabba omkörningsfil.
Allt detta är fantastiskt och jag är evigt tacksam över vilka förändringar som skett i samhället, samtidigt så ser jag vilket chocktillstånd många nyblivna mammor kastas in i när de inser att mycket av ovanstående inte fungerar när barnen faktiskt anländer. Jag inledde mitt nyblivna mammaliv med att vantrivas, precis som Sara i boken. Nu pratar jag inte om någon depression eller amningspsykos, jag hade inte heller svårt att anknyta till mina barn. Jag var bara förvånad över att könsrollerna fortfarande är så djupt rotade och att barnens väl faktiskt kommer framför mig själv - alltid! Lika förundrad blev jag över att min man inte delade min känsla av instängdhet. Då klandrade jag min man, nu förstår jag att det lika mycket handlade om mig och jag tyckte det var underbart att dela denna uppenbarelse med huvudkaraktären.

Saras väg till insikt är lång och kräver mycket tankeverksamhet och jag blev så glad när jag faktiskt kände igen mig - när någon annan satte ord på mina känslor.

Visst är världen full av bitterfittor och ibland känner jag mig som en sådan men så uppfriskande det var att bli påmind om att det inte behöver vara så. Varför är det inte tillåtet att glädjas över sina barn och deras småbarnstid. Varför är det så viktigt att vi kvinnor skyndar tillbaka till karriären istället för att njuta? Varför är det inte okej att det finns vissa uppdelningar i ett förhållande? Varför får kvinnor och män inte vara olika? Måste olika betyda ojämställdhet?

Sveland ger plats för eftertanke och hon skriver rakt och tydligt utan krusiduller. En härligt verklig bok.

Betyg 5

Denna bok är ingen favorit. Kändes alltför deprimerande, bitter, tjatig och upprepande.

Betyg 1

En svag trea till boken. Egentligen gillade jag den inte men änndå.... Gnäiigt men till viss del befogat. Läste den mest för att hänga med i debatten. Boken är rörig.

Betyg 3

Rolig och tankeväckande bok. Vi får följa med Sara i en tid då hon insett att mycket har förändrats för henne efter äkten- och moderskap. Boken påminner mycket om en biografi som enbart fokuserar på tankar om jämställdhet. Lite tråkigt är det att det känns som om Maria skriver i en tid då hon är trött med en del negativta tankar att ge utlopp för. Tycker dock att den är välskriven och rolig, plus att hon faktiskt tar hem en del poäng när hon skriver om fördomar och orättvisor som finns i samhället på grund av kön. Det är en naken, realistisk, och ärlig skildring. Klart läsvärd!

Betyg 3

Nä fy den var tråkig och tog evigheter att läsa ut...

Betyg 1

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En helt okej bok om en bitter kvinna som drar till Teneriffa, tyvärr lite för seg för att jag ska kunna rekommendera den.

Betyg 2

En bok som man verkligen får en vakna till och se på vårt samhälle med andra ögon. Visst är den feministiskt men inte på ett överdrivet sätt utan på ett sund. hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med dem vi älskar?
Denna meningen säger så himla mycket!
Bitter Fittan är en bok varje kvinna bör läsa, det är inget fullt att ha feministiska åsikter och istället för att prata om kvinnoförtryck i andra länder borde vi ta oss en titt på hur vi har det här hemma, både i samhället och i hemmet.

Betyg 4

Jag känner tyvärr igen mig i mycket i boken och det väcker ilska att samhället är så ojämlikt. Men det blir för mycket av samma sak och det blir en aning uttjatat när handlingen mellan varven snarare känns som en faktabok än som en roman.

Betyg 3