Sofi Oksanen har skrivit en tegelsten. Den är tjock, den innehåller flera handlingar, den omfattar en stor mängd personer, dessa personer kallas för både sina namn och smeknamn om vartannat, hon har till och med gjort en personlista i slutet - hon har, med andra ord, gjort en bok enligt det sovjet-litteraturiska receptet. Jag uppskattar detta och jag gillar så skarpt tanken på att hennes bok rent tekniskt går ihop med innehållet.
"Stalins kossor" gav mig, trots en bitvis väldigt rörig handling och kronologi, en intressant inblick i balthistoria, något jag vet alldeles för lite om. Den gav mig också en inblick i finskt vardagsliv, även om just detta kändes något stereotypiserat.
Sofi Oksanen har valt att bygga sin historia kring en väldigt osympatisk tjej, högfärdig, en tjej vars rätt ska anses allmängiltigt. Hon och hennes mor är alltid förmer. Varför fick jag svårt att finna andra personbeskrivningar trovärdiga när man utgick från Annas värderingar?
Något jag tyckte var en riktigt rolig detalj är pojkvännens namn - Hukka - som tydligen ska betyda både förlust och varg, på finska... Förlust och varg kan gott andra människor man kommer väldigt nära kännas för en ätstörd. Cred till Sofi för den här sortens briljanta detaljer.
Till slut är en varning på sin plats, då denna bok med sina detaljerade tillvägagångssätt som kan ge tips och motivation, massor med återkommande mått och viktjämförelser, verkligen kan vara triggande för en ätstörd.