För någon vinter sedan upptäckte jag Haruki Murakami. Norwegian Wood hade getts ut på engelska och affärerna överallt skyltade med den. Trots att jag har ett långtutvecklat hat mot sånt som trycks upp under nosen på mig, hade jag svårt att värja mig mot denna bok, som både till utseende och till baksidestext verkade lovande, så jag köpte den. Och jag läste ut den samma helg och jag älskade språket och jag älskade historien och jag längtade efter mer.

Och nu har jag fått tag i Kafka på stranden och min längtan efter mer är kvar. Kafka på stranden är en saga. Drömsk och spännande och aldrig riktigt klar. Och visst gillade jag boken, det gjorde jag. Men vad vore väl jag, om jag inte klagade på översättarna använde "dom" istället för "de" och "dem". Och det vore heller inte jag om jag inte klagade på att Murakami nog inte kan det där med att köra bil med växelspak, då han upprepade gånger låter sina personer växla upp innan omkörning och växla ner när de är klara med densamma. Och bevarar man Pepsi i frys i Japan? Hur dricker man den då? Bortsett från det, underbar bok! Läs läs läs!

Betyg 5

Kafka på stranden är en rik roman som i mångt och mycket bygger på antika grekiska tragedier,Oidipussagan inte minst.Det finns ingen slump här,utan intuition och magkänsla leder alltid någonstans,oftast dit man minst anar.Ödet är verkningsfullt.

Femtonårige Kafka Tamura rymmer från sin trista tillvaro hos fadern,en berömd skulptör,i Tokyo.Modern och systern är försvunna sedan länge och allt han har kvar av dem är ett foto från barndomen och han stjäl lite pengar och en mobiltelefon av pappan innan han sätter sig på en nattbuss till en helt annan stad,mer än sjuttio mil bort.
En timme innan han är framme möter han en lite äldre tjej på en vägkrog och han undrar stilla om hon skulle kunna vara hans syster.Han får hennes telefonnummer och när bussen kommer fram till staden tar han in på hotell,hankar sig planlöst fram med den lilla summa pengar han har och reser med lokaltåget till det berömda Komura-biblioteket utan att egentligen veta varför.Men något ska han ju fördriva tiden med.

Där blir han bekant med den märklige Oshumi och den excentriska föreståndarinnan,fröken Saeki(som en gång hade en radiohit med låten "Kafka på stranden",vilket är precis vad namnet Kafka Tamura betyder på japanska) som levt ensam sedan hennes ungdomskärlek dödades i en studentrevolt.
En kväll vaknar Kafka nerblodad bakom ett shintotempel i staden och minns ingenting av vad blodet kan komma ifrån.
Han blir rädd att han råkat döda någon,men inget om att något sådant skulle ha hänt i staden nämns i nyheterna.Däremot har Kafkas far skulptören hittats mördad sjuttio mil därifrån samma kväll.
Och vi får veta att fadern en gång spått att Kafka skulle inte bara döda honom utan också,som Oidipus,ligga med sin mor...

I en djup skog finns en plats mellan himmel och helvete där det varken är gott eller ont att vara,en plats där tid inte spelar någon roll.Dit kommer Kafka slutligen på besök.

I parallellhandlingar får vi följa den lätt efterblivne(som andra ser det)katt-talaren Nakata och vi får också veta att en mycket speciell händelse under andra världskriget gjorde den en gång lovande och mycket intelligente eleven Nakata till "efterbliven".
Nakata lever i en isolerad värld eftersom han inte kan läsa och skriva och har inte sedan barndomen vågat sig utanför sin stadsdel i Tokyo.Plötsligt beslutar han sig för att lifta norrut,till samma stad dit Kafka rymt.

Jag har inte läst Murakamis tidigare romaner,men Kafka på stranden gör det omöjligt att låta bli.Inte minst att få kliva in i det japanska vardagslivet och även det mindre vardagliga gör boken väl värd sin femma.

Betyg 5

En mycket ambitiös roman som kanske vill lite för mycket. Känns som om den skulle vinna på att vara hundra sidor kortare. sen vet jag inte..hmm..spänning 9? ! Det är ju inte så att det är några cliffhangers precis.

Det som jag gillar mest är Murakamis fantasi och känsla för karaktärer. Romanens onda figur Johnnie Walker är fantastiskt underhållande. Om man nu ska kalla någon ond, snarare är det väl så att alla personer som är med delar något av samma öde, eller i alla fall har sin roll i en lång händelsekedja som leder till det.

Betyg 4

Det är svårt att skriva om en bok som tar upp livet från olika ståndpunkter. Boken börjar väldigt bra, men blir överkafkatisk; det vill säg den illusion man får är närmare en sci-fiction än en kafkavärld.

Jag tror att boken var väldigt mycket inne i människans öden. Våra öden är redan förutbestämda och våra öden formar oss till de individer vi är.

Som någon tidigare var inne på vill Marukami för mycket, speciellt på slutet, där det blir förvirrade. När han passerar ingången tänkte jag på Kafka som en sanningsökande i en labyrint av utgångsgränder. Men några stycken fick mig att ändra min åsikt och gjorde mig förvirrad.

En trea får den, men en stark en.

Betyg 3

En Ytterst Märkliga bok
Vad handlade den om?
Minnet - om du minns mig lever jag
- även om jag sedan länge är borta.
Det kollektiva minnet - kan jag minnas det du deltagit i utan att du berättat det?
Andra verkligheter - inom individen med olika plan
men kanske också i den verkliga verkligheten
Eller är allt bara en dröm?
Eller lever vi i ett akvarium, så pyttiga
att vi endast i mycket sällsynta fall får en aning om något större.
Mycket spännande men....

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En härligt mystisk bok som inte liknar någon annan bok. Den var ochså varm och hoppingivande...

Betyg 4

Mycket bra. Tyckte den tappade lite mot slutet och därför gick betyget ner till en 4a.
Men det är ju inte illa pinkat.

Betyg 4

Hmm... inte min sorts historia - över huvud taget. Mycket märkliga och halvluddiga antydningar, anspelningar och i mitt tycke tveksamma paralleller. Och förstås en hormonstinn tonårspoje. Fler frågor än svar, men det var ju förstås vad som utlovades på baksidan av boken så jag jag är väl egentligen inte förvånad. "Pretty far out there..."... läste ut boken mest för sakens skull. Kan inte låta bli att tänka på "Kejsarens nya kläder", ser inte vad som är så speciellt bra med denna bok tyvärr.

Betyg 2

Jag förstår verkligen inte vad som är så bra med Murakamis böcker! Läste först Norwegian Wood och tyckte inte om den. Fick denna rekommenderad och ville ge den en chans. Föll mig inte alls i smaken. Visst - kul med parallellhistorier, men vad levererar den mer än så? Ett barns tragiska uppväxt med en någon urflippad, sci fi twist? Nej, enligt mig alldeles för överreklamerad.

Betyg 2

Väl mycket flum.

Betyg 2

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Det är detaljerna, mer än helheten, i Murakamis berättelser som fascinerar mig. Han känns uppriktig och noggrann och det gör att hans karaktärer blir levande.
Men även historien, som den presenteras i "Kafka på stranden, är intressant. Inledningen är mycket spännande och har ett påtagligt driv. Jag tycker romanen i stor utsträckning ändrar karaktär kort efter anslaget och av någon anledning slutar man som läsare hoppas att man ska få ett svar på vad det egentligen är som händer. Ändå känns det inte ofullständigt. Fast kanske lite. Frågorna blir så många och stora. Kanske hade det varit intressant att höra författarens svar på åtminstone någon av dem. Vad hände Nakata där i skogen under kriget? Jag vill veta. Var kom makrillen ifrån?

Betyg 4

Jag tyckte inte att det fanns mycket sammanhang i denna bok. Jag gillar parallella historier, när de fungerar ihop. Här blev det snarare avbrott i flytet. Trodde jag skulle gilla den, men blev rejält besviken. Konstigt skriven och flummig utan att för den sakens skull kunna förmedla djup eller humor.

Betyg 2

Jag föll för den intressanta baksidestexten vilken gjorde sken av att detta skulle kunna vara en ”Mästaren och Margarita” i modern tappning. Och visst finns det en del intressanta och påfallande likheter böckerna emellan; i båda förekommer de talande katter (!), bisarra karaktärer och två parallella historier. Men där slutar också likheterna (baksidestexten till trots).

I Kafka på stranden får vi till att börja med följa den 15-årige Kafka Tamura och dennes flykt från en Oidipusliknande profetia sägandes att han kommer att dräpa sin fader och ligga med sin syster och moder. Efter en rad trassliga vägar hamnar bokens unge huvudperson tillslut på ett privatägt bibliotek i staden Takamatsu där han så småningom blir närmare bekant med dess föreståndare Miss Saeki och dennes unge assistent Oshima. Precis när han börjar finna sig tillrätta nås han av beskedet att fadern har mördats och att polisen söker honom. I bokens andra och parallella historia får vi istället följa den åldrade Nakata som efter en mystisk olycka i barndomen förlorat de flesta av sina kognitiva förmågor. Men han kan dock något som ingen annan kan – tala med katter! Efter ett avgörande möte med en volymstark (!) karaktär lämnar Nakata Tokyo och sätter krockig kurs mot staden Takamatsu där Kafka befinner sig…

Man behöver inte vara geniförklarad för att ganska snabb inse att de två parallella historierna så småningom ska flätas samman. Men exakt hur och varför detta sker är dock omöjligt att på förhand lista ut. I denna gåta ligger enligt mig bokens stora stryka – som läsare drivs man framåt av lusten att få veta hur de två berättelserna ska haka i varandra. På plussidan lägger jag också författarens stundom sprudlande och fabulerande fantasiförmåga. Tyvärr tycker jag att boken tappar fart framåt mitten, samt att vändningen ungefär där (vid mitten alltså) lämnar lite väl starka Twin Peaks-vibbar efter sig. Sedan störde jag mig ganska mycket på författarens ideliga och helt ogenerade produktplaceringar (jag vill inte veta exakt vilka varumärken som alla produkter har!) Efter att ha läst ungefär två tredjedelar av boken kände jag mig därför ganska besviken – kanske var baksidestexten för intresseväckande för bokens eget bästa? – men mot slutet reder Murakami upp det hela på ett beundransvärt sätt. Faktum är avslutningen är riktigt bra, drömsk och på ett härligt sätt glidande mellan två parallella verkligheter. Och det räcker faktiskt för att jag ska tilldela boken en svag fyra i betyg.

Avslutningsvis, jämförelser med Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita låter sig dock inte göras. Mästaren och Margarita är utan tvekan det obestridliga mästerverket dessa två böcker emellan.

Betyg 4

Ett mästerverk! Detta var min första, men absolut inte sista bekantskap med Murakami och jag tilltalades verkligen av hans ibland skruvade blandning av realism och overklighet, på gränsen till fantasy. Slutet är kanske inte helt klockrent, men han får ändå ihop alla trådar mycket bättre än t.ex. Paul Auster, där sluten nästan alltid är en besvikelse efter lysande upplägg.

Betyg 5

Andra boken jag läser av Murakami. Mer sammanhållen än Fågeln som vrider upp världen. Med humor och labyrintartad skrivstil och handling. Lättläst, underhållande och fängslande.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Haruki Hurakami är en superduktig berättare som skriver på ett medryckande och mysigt sätt. Dock är det lite mycket sex, vilket är ganska onödigt enligt mig. Många tycker säkert att det är intressant med kärleks- och sexromaner, men den här boken är så bra att det redan är tillräckligt intressant utan det.

Det är förstås en vuxenroman, men som läsvan 14-åring var det absolut inga problem att läsa den, tvärtom så tror jag att jag fick se den ur en helt annan synvinkel än vad en vuxen person skulle ha gjort. Så jag rekommenderar den starkt till äldre barn, ungdomar och vuxna som vill bli glatt överraskade när de har läst ut den!

// aLva


((Läs hela recensionen på min blogg --> www.ingetlivutanbocker.blogg.se

Betyg 5

Kafka Tamura är en femtonårig ung man som rymmer hemifrån för att komma bort från en situation som är skrämmande lik en oidipussituation. Han vill hitta sin mamm och sin syster som han är säker på finns någonstans. Han hamnar slutligen vid ett privatägt bibliotek där han inleder en sexuell relation med en äldre kvinna – Miss Saeki – som han när någon misstanke om kan vara hans mamma. Det visar sig även att hans pappa – strax efter hans rymning – hittas mördad, vilket leder till att polisen söker honom som eventuellt misstänkt. Långt därifrån stöter den efterblivne kattletaren – och kattkomunikatören - Nakata på kattmördaren Johnnie Walker och dödar denne. Han flyr med hjälp av lastbilsschauffören Hoshino för att genomföra något som måste göras.

Ett referat av Murakamis böcker är alltid en orimlig omöjlighet. Det går helt enkelt inte att genom att återge handlingen i några korta rader egentligen förklara vad boken handlar om. Handlingen är ofta komplex och tämligen odramaturgisk. Handlingen är nästan alltid underställd ett drömlikt bildmålande av ett känslomässigt tillstånd. Och när man börjar analysera på olika nivåer hamnar man oftast vilse. "Kafka på stranden" är - liksom flera av Murakamis andra böcker - på detta sätt. Det är i första hand en bok att känna och andra hand att försöka förstå. Försöker man psykologisera den unga Tamuras flykt från sin far och sökande efter sin mor och syster blir det rent ut sagt tråkigt. Det är så uttalat ett oidipuskomplex att man genast försöker nå nästa tolkningsnivå.

Betyg 4

UNDERBAR roman! Det intressanta var att jag inte riktigt gillade den förrän jag läst ut den. Tyckte att den hade många långsamma partier, att den ena stunden saknade något men andra stunden att allt blev för mycket.
Däremot kan man inte klandra Murakami för hans skickliga författarskap.
Hursomhelst, när jag läst ut boken var jag som förtrollad. Jag var kär i berättelsen och karaktärerna. Jag satt timtal framför datorn och läste olika tolkningar av den och blev bara mer och mer fascinerad. Ville läsa om den igen, men bestämde mig istället för att köpa Fågeln som vrider upp världen! Ja precis, KÖPA. Så läsvärda tycker jag att hans verk är!

Betyg 4

Jag gillade denna bok, det var den första Murakamiboken jag läst.
Boken ska läsas långsamt och insupas, vill man bara bläddra igenom den så tror jag personligen att man går miste om den speciella stämningen som infinner sig i berättelsen. Det är inga kraftiga händelser hit och dit utan snarare sköna sinnesstämningar och intressanta karaktärer.
Historien är som en improviserad live-låt. Den slutar när den slutar, och är helt fantastisk utan att det går att sätta fingret på exakt varför. Den tål inte att överanalyseras utan ska mer upplevas.

Samtidigt är det lätt att förstå de som inte gillar historien heller, det är långsam japansk surrealism när den är som bäst.

Betyg 5

Pretentiöst och obegripligt ... eller? Murakami balanserar över ett bråddjup, men bär åtminstone mig över till säker mark. Med nöd och näppe visserligen, men dock.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En klassisk Murakami. Fängslande och underhållande, men samtidigt djup och fundersam med en melankoli som vibrerar i bakgrunden. Dock så tycker jag inte att detta var hans bästa.

Betyg 4

Murakami lyckas på ett slående viss få liv i karaktärerna och fånga mig som läsare - med en unik still berätta en modern form av Oidipus myten. Det är fängslande och realistisk kring den mänskliga samvaron, men det är när Murakmi ska knyta i hop säcken det hela misslyckas något och berättelsen framstår som något pseudokomplex snarare än vad den var från början en betraktelse över ödets sandstorm...

Betyg 4

Romanen har två parallella historier som berättas om varandra i olika kapitel. De udda kapitlen följer Kafka Tamura, en femtonåring som rymmer hemifrån för att fly undan en profetia, samt för att finna sin mor och syster som lämnat honom och fadern i unga år. Ganska snart hamnar Kafka i ett privatägt bibliotek i staden Takamatsu skött av Miss Saeki och den vänliga men undflyende Oshima. Där tillbringar han sina dagar med att läsa tills dess att polisen vill höra honom angående ett brutalt mord. Med Oshimas hjälp gömmer Kafka sig i dennes bergshus och trots varningar ger han sig in i den my(s)tiska skogen...
De jämna kapitlen berättar Nakatas historia, en genom en olycka utvecklingshämmad äldre man som besitter förmågan att tala med katter och vissa andra märkliga talanger. Förmågan har gjort det möjligt för Nakata att livnära sig på att återbörda bortsprungna katter till deras rättmätiga ägare. Efter en dramatisk händelse blir Nakata tvungen att lämna sitt inrutade liv i Tokyo och så småningom korsas hans och Kafkas vägar.

Det här är en fantastisk roman, en mångbottnad, invecklad och surrealistisk historia med klar kultpotential. Berättelsen präglas också av humor, populärkulturella referenser, existensfilosofi och erotiska motiv. Ändå lyckas författaren hålla ihop historien på ett helt annat sätt än t ex i Fågeln som vrider upp världen, där han virrade bort både sig själv och läsaren. Berättelsen bygger på Oidipustragedin och här finns också en mängd referenser till den kristna mytologin. Tekniken med parallella historier fungerar utmärkt, även om jag tycker att Kafkas del är intressantast. Han kallar sig världens tuffaste 15-åring och han uppför sig som om han vore betydligt äldre. En av romanens få svagheter, en annan är alla ledtrådar som författaren lägger ut men aldrig knyter ihop. Som läsare måste man hela tiden vara på tårna...
I en intervju påstår Murakami att dennes intention med Kafka på stranden var att skriva en bok med bildliga gåtor, men utan att ge läsaren lösningar på dessa. Istället får varje läsare lägga ihop sina egna svar på gåtorna och formulera en egen lösning för sig själv. Må så vara, men det kan också kallas feghet och obeslutsamhet hos författaren och det är orsaken till att detta verk inte får den femma som det på sätt och vis förtjänar. Men boken är ett mästerverk och jag förstår verkligen att Murakami är med i bilden när det drar ihop sig till Nobelpris...

Betyg 4

En varm historia med intressanta personligheter, möjligen att den blir lite klyschig ibland.

Betyg 4