Karolina är sjutton år, är svensk men född i Tokyo och har bott i andra länder under sin uppväxt, bland annat Frankrike. I den här boken beger hon sig tillbaka till Tokyo för att börja om sitt liv på nytt, komma bort från allt det gammla och som hon tycket var dåligt i sitt liv. Hon möter en massa olika personer, som alla tillför någonting speciellt till hennes liv, och framförallt så möter hon kärleken.
Det som stör mig mest med den här boken är det japanska orden och meningarna som har sin betydelse direkt efter ordet/meningen. I andar böcker brukar förklaringar för det mesta stå sist i boken eller längst ner på sidan, men i denna bok kommer förklaringen direkt. Detta tyckte jag var irriterande av den anledningen att de flesta orden och meningarna som stod på japanska visste jag redan betydelsen av, så det kändes tjatigt i mitt huvud med alla förklaringar. Så jag tycker det är bättre när förklaringarna står sist i boken eller längst ner på sidan.
Elins språk känns svävande, nästan som att orden flyger omkring uppe i hummlen, bland alla molnen. Meningarna känns drömmande och svävande, och tempot är emellanåt alldeles för snabbt. Jag tycket inte att jag fick någon riktigt bra syn av personerna som hon mötte, för de var lika snabbt borta igen (och de som var kvar fick jag ändå inte lära känna tillräckligt).
Sjävla historien är inte heller särskilt bra, men emellanåt (ganska sällan) så gav den mig en del underhållning. Jag skulle vilja ge boken en tvåa, men egentligen så tycker jag nog att den bara förtjänar en etta, även om ettan är stark.